 |
| Noelle |
 |
| Jhenny |
Är det underligt att man älskar som aldrig förr när det handlar om ens barn??
//M
2010-09-11
2010-09-08
Glöm inte bort att visa uppskattning emellanåt..
Har du, liksom jag, ngn som alltid finns där och ställer upp i vått och torrt? Grattis i så fall, det är inte alla förunnat.
Jag har en vän.. En underbar och godhjärtad vän som finns där i vått och torrt. En som fortsatte vara vän även under mina tuffa år. Och som stöttade och peppade när det var dax att ta tag i livet.
Såna vänner växer inte på träd. Själv har jag ett fåtal som jag älskar och är rädd om.
Idag är Vickan gudmor till både Noelle och Jonathan. En helt underbar, fantastisk gudmor som är engagerad och vill finnas i barnens liv. Hon köper egna leksaker tills vi ska komma på besök.. Hon leker och skojar, läser böcker och matar,nattar,tröstar ...You name it! Och barnen älskar henne lika mycket som jag gör.
Och ofta ofta när vi har ärenden eller annat i stan får vi sova över för att slipa onödiga resor.
Kan man ha en bättre vän än så?
NEJ!!
Hur som haver så var det därför extra roligt att köpa present idag till gudmor från barnen.. Bara för att hon är värd det och vi VILL att hon ska fatta hur mycket vi tycker om henne.. ( Och har du fortfarande inte fattat det så fattar du det nu..*L*) Det är så lätt att bara ta emot när allt ges av ngn som är osjälvisk.
Minst lika viktigt är det att kunna visa uppskattning tillbaka.
Vi satsade på ett presentkort.. Har du ngn du är glad över att ha som vän??
Visa din uppskattning..Sanna vänner ska man vara rädd om.
Kram
//M
Jag har en vän.. En underbar och godhjärtad vän som finns där i vått och torrt. En som fortsatte vara vän även under mina tuffa år. Och som stöttade och peppade när det var dax att ta tag i livet.
Såna vänner växer inte på träd. Själv har jag ett fåtal som jag älskar och är rädd om.
Idag är Vickan gudmor till både Noelle och Jonathan. En helt underbar, fantastisk gudmor som är engagerad och vill finnas i barnens liv. Hon köper egna leksaker tills vi ska komma på besök.. Hon leker och skojar, läser böcker och matar,nattar,tröstar ...You name it! Och barnen älskar henne lika mycket som jag gör.
Och ofta ofta när vi har ärenden eller annat i stan får vi sova över för att slipa onödiga resor.
Kan man ha en bättre vän än så?
NEJ!!
Hur som haver så var det därför extra roligt att köpa present idag till gudmor från barnen.. Bara för att hon är värd det och vi VILL att hon ska fatta hur mycket vi tycker om henne.. ( Och har du fortfarande inte fattat det så fattar du det nu..*L*) Det är så lätt att bara ta emot när allt ges av ngn som är osjälvisk.
Minst lika viktigt är det att kunna visa uppskattning tillbaka.
Vi satsade på ett presentkort.. Har du ngn du är glad över att ha som vän??
Visa din uppskattning..Sanna vänner ska man vara rädd om.
//M
Vem växer upp med en dröm att bli knarkare??
Lyssnar man på små barn när dom pratar om framtid så vill de flesta flickor bli en prinsessa och pojkar brandmän eller ngt liknande.. Men hur ofta hör man ngt barn önska sig en framtid som knarkare??
Jag har då aldrig hört det sägas..
Ändå så händer det dagligen att unga människor fastnar i missbruk och blir kvar där.
Alltför många klarar inte av att sluta med den följden att de antingen lever ett alltför kort liv eller ett liv i missär.
Ska vi inte kunna göra ngt gemensamt för dessa barn/ungdomar?? För att hjälpa dem bort från skiten, menar jag.. Nu vet jag att det är jättemånga som håller med men hur många väljer att agera??
Tyvärr inte lika många.
Så länge man inte är personligt drabbad är det enklare att vända andra kinden till och ignorera problemet, låtsas att det inte existerar. Vem vill i onödan tänka på ett barn med en kanyl i armen?? Ingen..
Jag gör det ändå! Dagligen!
Jag kan ligga sömnlös för att jag tänker för mycket och hela tiden på hur jag ska kunna bidra till en förändring. Hur ska man kunna vända trenden och väcka ett engagemang som ger respons och gehör hos fler människor? För ALLA behövs i kampen mot droger!!
Jag skulle önska att det ngn gång blev en tv gala för barn och ungdomar med drogproblematik. Där dom visade bilder på drogpåverkade barn. Låter det hemskt? Ja, det hoppas jag verkligen!
Vi kan visa bilder på svältande barn. Vi har visat bilder på misshandlade barn.. Alltihop berör oss och gör oss ledsna MEN framförallt så väcks en önskan om att förändra och hjälpa till.
Därför vill jag ha en tv gala.. Med mängder av heta artister som lockar de unga att stanna kvar framför tv istället för att gå ut. En gala fylld av verklighet med alla hemska följder ett drogmissbruk kan leda till.
Det ska vara så verklighetstroget att det blir snudd på olidligt att se. Och förhoppningsvis så blir det så tufft att åtminstone en eller två som funderat på att prova väljer att avstå.Vore inte det fantastiskt??
När man brinner för ngt så starkt som jag gör för detta så har man nackdelen i att man vill säga och göra för mycket. Nu medan jag skriver känner jag själv att jag har svårt att få till en röd tråd som håller ihop allt. Det finns så många delar som skulle behöva tas upp. Både i min blogg och tusentals andras, i tv och radio, tidningar och all annan sorts media.
Det räcker INTE med den lilla skolundervisning som finns kvar idag. Det krävs mer. Mycket mer!!
Trenden som visar sig idag är skrämmande. Droger i alla former ökar lavinartat och man kan fråga sig varför? Vad är det som gör att barn och ungdomar inte längre vill bli prinsessor och brandmän? Eller rättare sagt, vad är det som gör att dom inte längre tillåts drömma utan väljer att fly?
Har samhället blivit så kallt? Har vi inte längre tid för våra barn?
Och till dig som tror att du inte berörs.. Som sitter säker i din tro att ditt barn aldrig skulle kunna åka dit.
Du har fel!
Idag ligger ALLA i riskzonen. Och även om just ditt barn klarar sig, vad är det som säger att dina barnbarn gör det?
Livet har inga garantier.. Men om vi hjälps åt så ökar chansen till barns rätt att vara barn avsevärt! Och det är väl ngt värt att kämpa för?
Jag vet att du håller med!
Så nu vill jag veta...Vad tycker DU är viktigt i kampen mot droger? Vad är det man missar och vart sitter de största bristerna? Slå inte bort tanken utan ta en minut eller två och fundera.. Jag VET att JUST du kan göra skillnad.. Tillsammans är vi oslagbara!
PoK
//M
Jag har då aldrig hört det sägas..
Ändå så händer det dagligen att unga människor fastnar i missbruk och blir kvar där.
Alltför många klarar inte av att sluta med den följden att de antingen lever ett alltför kort liv eller ett liv i missär.
Ska vi inte kunna göra ngt gemensamt för dessa barn/ungdomar?? För att hjälpa dem bort från skiten, menar jag.. Nu vet jag att det är jättemånga som håller med men hur många väljer att agera??
Tyvärr inte lika många.
Så länge man inte är personligt drabbad är det enklare att vända andra kinden till och ignorera problemet, låtsas att det inte existerar. Vem vill i onödan tänka på ett barn med en kanyl i armen?? Ingen..
Jag gör det ändå! Dagligen!
Jag kan ligga sömnlös för att jag tänker för mycket och hela tiden på hur jag ska kunna bidra till en förändring. Hur ska man kunna vända trenden och väcka ett engagemang som ger respons och gehör hos fler människor? För ALLA behövs i kampen mot droger!!
Jag skulle önska att det ngn gång blev en tv gala för barn och ungdomar med drogproblematik. Där dom visade bilder på drogpåverkade barn. Låter det hemskt? Ja, det hoppas jag verkligen!
Vi kan visa bilder på svältande barn. Vi har visat bilder på misshandlade barn.. Alltihop berör oss och gör oss ledsna MEN framförallt så väcks en önskan om att förändra och hjälpa till.
Därför vill jag ha en tv gala.. Med mängder av heta artister som lockar de unga att stanna kvar framför tv istället för att gå ut. En gala fylld av verklighet med alla hemska följder ett drogmissbruk kan leda till.
Det ska vara så verklighetstroget att det blir snudd på olidligt att se. Och förhoppningsvis så blir det så tufft att åtminstone en eller två som funderat på att prova väljer att avstå.Vore inte det fantastiskt??
När man brinner för ngt så starkt som jag gör för detta så har man nackdelen i att man vill säga och göra för mycket. Nu medan jag skriver känner jag själv att jag har svårt att få till en röd tråd som håller ihop allt. Det finns så många delar som skulle behöva tas upp. Både i min blogg och tusentals andras, i tv och radio, tidningar och all annan sorts media.
Det räcker INTE med den lilla skolundervisning som finns kvar idag. Det krävs mer. Mycket mer!!
Trenden som visar sig idag är skrämmande. Droger i alla former ökar lavinartat och man kan fråga sig varför? Vad är det som gör att barn och ungdomar inte längre vill bli prinsessor och brandmän? Eller rättare sagt, vad är det som gör att dom inte längre tillåts drömma utan väljer att fly?
Har samhället blivit så kallt? Har vi inte längre tid för våra barn?
Och till dig som tror att du inte berörs.. Som sitter säker i din tro att ditt barn aldrig skulle kunna åka dit.
Du har fel!
Idag ligger ALLA i riskzonen. Och även om just ditt barn klarar sig, vad är det som säger att dina barnbarn gör det?
Livet har inga garantier.. Men om vi hjälps åt så ökar chansen till barns rätt att vara barn avsevärt! Och det är väl ngt värt att kämpa för?
Jag vet att du håller med!
Så nu vill jag veta...Vad tycker DU är viktigt i kampen mot droger? Vad är det man missar och vart sitter de största bristerna? Slå inte bort tanken utan ta en minut eller två och fundera.. Jag VET att JUST du kan göra skillnad.. Tillsammans är vi oslagbara!
PoK
//M
Vad är det för fel på Samhall???
Det händer saker med människor ju närmare valet man kommer. Dom som är riktigt engagerade är nästan beredda på blodspillan bara för att slåss för sin sak. Vackert så! Jag kan beundra människor med en stark vilja och som dessutom äger förmågan att övertyga. Men hörrni..Den här jävla valdebatten känns ungefär lika inspirerande som en tub laxermedel vid förstoppning, nödvändig men icke speciellt trevligt!
Och som vanligt hakar jag upp mig på sånt som många andra inte ens verkar reflektera över..
Ta vår stadsministers uttalande ang läkare som råddes söka jobb på Samhall.. Det blev ett jävla liv, rent ut sagt. Debatten har kretsat mycket kring huruvida det var en kupp från de rödas sida eller ej..Bla bla bla..
Oavsett så har dom missat ngt väsentligt!!
Va FAN är det för fel på SAMHALL och dess personal??Någonstans så vill man ha det till att denna läkare ska vara ytterst förolämpad över detta förslag och det må så va..
Han har en utbildning som gör att han kvalar in för annat. Litegrann som att erbjuda en bilmek jobb på skönhetssalong. Det är det underförstådda som jag inte gillar.
Att det skulle vara fel på människorna som jobbar inom samhall. Så fel att det dessutom vore direkt skamligt att erbjudas att jobba jämte dem??
Såna här skitgrejor gör mig besviken på mina medmänniskor.
I många år var jag anställd på MICA i Östersund och om det finns bara en sak att säga. UNDERBART!!
Människor med fysiska handikapp jobbade jämte förståndshandikappade och jag har aldrig haft så roligt på jobbet som när jag var arbetsledare där. 75 % av arbetstiden var fylld med glada skratt och otroliga människor, beredda att jobba hårt för noll och ingenting. Lojala och ärliga. Noggranna och med stora ambitioner.
Det finns sämre människor att jobba jämte och bra mycket mer usla arbetsplatser än Samhall.. Det är jag alldeles säker på!
(Vill ni veta hur jag ska rösta?? Glöm det! Lite privatliv har jag rätt att ha! *L*)
Kram//M
Och som vanligt hakar jag upp mig på sånt som många andra inte ens verkar reflektera över..
Ta vår stadsministers uttalande ang läkare som råddes söka jobb på Samhall.. Det blev ett jävla liv, rent ut sagt. Debatten har kretsat mycket kring huruvida det var en kupp från de rödas sida eller ej..Bla bla bla..
Oavsett så har dom missat ngt väsentligt!!
Va FAN är det för fel på SAMHALL och dess personal??Någonstans så vill man ha det till att denna läkare ska vara ytterst förolämpad över detta förslag och det må så va..
Han har en utbildning som gör att han kvalar in för annat. Litegrann som att erbjuda en bilmek jobb på skönhetssalong. Det är det underförstådda som jag inte gillar.
Att det skulle vara fel på människorna som jobbar inom samhall. Så fel att det dessutom vore direkt skamligt att erbjudas att jobba jämte dem??
Såna här skitgrejor gör mig besviken på mina medmänniskor.
I många år var jag anställd på MICA i Östersund och om det finns bara en sak att säga. UNDERBART!!
Människor med fysiska handikapp jobbade jämte förståndshandikappade och jag har aldrig haft så roligt på jobbet som när jag var arbetsledare där. 75 % av arbetstiden var fylld med glada skratt och otroliga människor, beredda att jobba hårt för noll och ingenting. Lojala och ärliga. Noggranna och med stora ambitioner.
Det finns sämre människor att jobba jämte och bra mycket mer usla arbetsplatser än Samhall.. Det är jag alldeles säker på!
(Vill ni veta hur jag ska rösta?? Glöm det! Lite privatliv har jag rätt att ha! *L*)
Kram//M
Allt handlar om planering..
Igår morse när jag kom ut på Frösön efter avslutat nattjobb var kl ca 07.15. Gick och la mig, sov en timme och därefter väckte Roger mig så att han skulle kunna åka och plugga. Gissa om jag var trött? ...skratt.. Helt snurrig i luvan och bägge barnen var tomefasen helt sjövilda.
Och nu ska ni få höra... FAN vad jag kan vara effektiv när jag VILL!
På med ytterkläder och ut i lekparken.. Vidare mot affären där middag inhandlades.. Hem till Vickan och städa ihop litegrann.. ( Vi tar av ngn märklig anledning över deras hem så fort vi besöker dom. Tur dom är toleranta och snälla..) Lagom till lunch la jag bägge barnen för lunchvila och förberedde middagen.. Runt 13.30 gick jag och la mig och 18 blev jag väckt. Hann både umgås en liten stund och natta lilleman innan det var dax att åka på jobbet igen.
Lite imponerad kan ni väl vara?? Please?? Nähe...
Själv fattar jag fasen inte hur jag får ihop det emellanåt! Min mamma brukar säga att allt handlar om planering men HALLÅ ni pratar med jordens sämsta planerare.. Har alltid varit värdelös på det. Nu har jag emellertid insett att ett visst mått är nödvändigt för att inte hela vårt liv ska förvandlas till ett kaos.. Suck..
För kaos blir det..
Min hjärna känns just nu som en blandning av tuggummi och betong och någonstans därinne är det en eller två små hjärnceller som försöker ta sig från punkt A till B.. Ofta med bristande resultat..
Inser att jag är en aning för trött när focus ligger på att hålla sig vaken redan nu 01.30. (Jag har ju ca sex timmar kvar av natten innan jag förhoppningsvis kan sova ngn timme..)
Jaha..Mer intressant än så här blir det inte just nu.Ska göra rätt för min lön.. Blir det mer dötid kanske jag skriver av mig lite till ngt senare inatt.
Kramis
//M
Och nu ska ni få höra... FAN vad jag kan vara effektiv när jag VILL!
På med ytterkläder och ut i lekparken.. Vidare mot affären där middag inhandlades.. Hem till Vickan och städa ihop litegrann.. ( Vi tar av ngn märklig anledning över deras hem så fort vi besöker dom. Tur dom är toleranta och snälla..) Lagom till lunch la jag bägge barnen för lunchvila och förberedde middagen.. Runt 13.30 gick jag och la mig och 18 blev jag väckt. Hann både umgås en liten stund och natta lilleman innan det var dax att åka på jobbet igen.
Lite imponerad kan ni väl vara?? Please?? Nähe...
Själv fattar jag fasen inte hur jag får ihop det emellanåt! Min mamma brukar säga att allt handlar om planering men HALLÅ ni pratar med jordens sämsta planerare.. Har alltid varit värdelös på det. Nu har jag emellertid insett att ett visst mått är nödvändigt för att inte hela vårt liv ska förvandlas till ett kaos.. Suck..
För kaos blir det..
Min hjärna känns just nu som en blandning av tuggummi och betong och någonstans därinne är det en eller två små hjärnceller som försöker ta sig från punkt A till B.. Ofta med bristande resultat..
Inser att jag är en aning för trött när focus ligger på att hålla sig vaken redan nu 01.30. (Jag har ju ca sex timmar kvar av natten innan jag förhoppningsvis kan sova ngn timme..)
Jaha..Mer intressant än så här blir det inte just nu.Ska göra rätt för min lön.. Blir det mer dötid kanske jag skriver av mig lite till ngt senare inatt.
Kramis
//M
2010-09-07
Jag älskar hösten..
Hösten är i mina ögonen den vackraste årstiden med sitt fantastiska färgspel. Herregud så fint det kan vara med en bunt höstlöv i alla dess färger.( Billig bordsdekoration om du nu funderar på att bjuda ngn på middag inom det närmaste..)
Tyvärr så är det ju oxå en förvarning om vad komma skall och som ni vet så HATAR jag kyla. (Jag kan tycka att det är jättefint en iskall vinterdag med snistrande vit snö och frost. Jag vill bara kunna se de vackra skyddad från kylan bakom ett fönsterglas..)
Den här vintern ser jag inte alls fram emot. Med facit i hand så blev förra jättejobbig. Huset vi bor i har def lite brister och värmen skulle ge mer att önska. Vissa morgonar när jag steg upp kunde det vara 13 grader i köket. Vidrigt!! Inte kul att ha en nyfödd med iskalla händer och fötter var och varannan dag.
Och i år har jag ju ytterligare en liten skrutt som ska slippa frysa.
Efter förra vintern så svor jag på att om vi skulle bo kvar så skulle skorsstenen fixas så att vi kan elda. Detta både för att det ska bli varmare men även för att slippa de skyhöga elräkningarna. Detta är fortfarande inte gjort så nu börjar det bli brått! Får lov att ringa och kolla upp några ställen idag och be om offerter!
När vi kom hem från Norrköping i går morse var det 13 grader inne. Gissa att jag slog igång värmen med dunder och brak på full effekt! Jag hatar att frysa. Skit oxå vad jag INTE vill ha vinter. Önskar att sommaren gick att förlänga.
Å andra sidan har denna sommar inte varit mycket att hurra för. Läste någonstans att vi tillhör dom med minst soltimmar i landet och det betvivlar jag inte en sekund! Tycker det regnat mest hela tiden!!
Nu slutar jag strax att jobba! Ska pallra mig hem ögonen böj och sova ngn timme innan Roger drar på skolan. Helt slut och kaffedarrig så det räcker och blir över!
Måste verkligen lära mig att sova innan en vaknatt. Är så jäkla trött att ögonen går i kors.
kram tills vi hörs.
//M
Tyvärr så är det ju oxå en förvarning om vad komma skall och som ni vet så HATAR jag kyla. (Jag kan tycka att det är jättefint en iskall vinterdag med snistrande vit snö och frost. Jag vill bara kunna se de vackra skyddad från kylan bakom ett fönsterglas..)
Den här vintern ser jag inte alls fram emot. Med facit i hand så blev förra jättejobbig. Huset vi bor i har def lite brister och värmen skulle ge mer att önska. Vissa morgonar när jag steg upp kunde det vara 13 grader i köket. Vidrigt!! Inte kul att ha en nyfödd med iskalla händer och fötter var och varannan dag.
Och i år har jag ju ytterligare en liten skrutt som ska slippa frysa.
Efter förra vintern så svor jag på att om vi skulle bo kvar så skulle skorsstenen fixas så att vi kan elda. Detta både för att det ska bli varmare men även för att slippa de skyhöga elräkningarna. Detta är fortfarande inte gjort så nu börjar det bli brått! Får lov att ringa och kolla upp några ställen idag och be om offerter!
När vi kom hem från Norrköping i går morse var det 13 grader inne. Gissa att jag slog igång värmen med dunder och brak på full effekt! Jag hatar att frysa. Skit oxå vad jag INTE vill ha vinter. Önskar att sommaren gick att förlänga.
Å andra sidan har denna sommar inte varit mycket att hurra för. Läste någonstans att vi tillhör dom med minst soltimmar i landet och det betvivlar jag inte en sekund! Tycker det regnat mest hela tiden!!
Nu slutar jag strax att jobba! Ska pallra mig hem ögonen böj och sova ngn timme innan Roger drar på skolan. Helt slut och kaffedarrig så det räcker och blir över!
Måste verkligen lära mig att sova innan en vaknatt. Är så jäkla trött att ögonen går i kors.
kram tills vi hörs.
//M
Biggest loser..
Såg ni premiärprogrammet igår?? Rätt intressant. Själv så är jag så viktfixerad nu för tiden att jag följer alla dessa såpor som handlar om vikt och hälsa. Kan tycka att det är oerhört inspirerande att följa framstegen dom gör..
Så vad tyckte jag nu då?.. Jo då.. Kan bli helt ok även om jag tyckte att tränarna var väldigt "snälla" jämfört med sina amerikanska föregångare. Inte för att jag vet om den blodtörstande tränaren har mer effekt, tycker bara att det blir bättre tv. (En liten tanig tjej som vrålar som ett as mot en karl på 250 pannor. skratt..Lite småkul..)Men men.. Ska hur som helst följa den här säsongen med stort intresse.
Av deltagarna kommer jag att hålla en extra tumme för Mattias, den tyngsta i gänget.. Typ 206kg tror jag han vägde.
Detta för att han dels behöver gå ner innan han dör av ngn fettrelaterad sjukdom men mest för att han verkade så trevlig och sympatisk. Helt enkelt en sån man vill se lyckas. Så HEJJA Mattias!!!
Det här med hälsa och skönhet är ju ett brännhett ämne som alltid fångar upp människor i olika läger och debatterna blir många. Ska man banta? Eller bara äta rätt? Eller leva på pulver och andra extrema dieter?.
Frågeställningarna blir många och svaren likaså. Idag sitter de flesta på en åsikt eller lösning vad det gäller ex viktminskning, har jag upptäckt! Och det roliga i kråksången är att det ofta är de allra smalaste som kan och vet bäst. Ni vet dom som aldrig bantat eller kämpat med övervikt av ngt slag..
Jamen, kanske du tänker nu, att det är klart att dom vet? VARFÖR DÅ?? Vad är det som säger att dom vet allt? Jag köper det inte.
Jag VET att det är de tjocka som kämpat med vikt som sitter på kunskapen. Det finns inget bättre uppslagsverk vad det gäller dieter etc än en tjockis. Och nu tänker ni att jag inte vet vad jag pratar om men jo, jag vet! Tummis.. Att en tjockis fortsätter vara tjock sitter sällan i brist på kunskap, mer i brist på vilja och karraktär. Och det är två vitt skilda saker..
Som jag exempelvis. Jag kan och vet massor om att gå ner i vikt. Vad man bör äta och vad man bör undvika. Skulle jag sätta samman ett schema/plan för viktminskning åt ngn annan, som följer den, kan jag garantera viktnedgång. MEN jag är helt värdelös på att utnyttja mitt kunnande och leva efter det själv..Helknäppt!..skratt
Jaja.. Återigen en viktblogg fastän jag tänkt att sluta med såna.. Skyller på att premiäravsnittet gav mig lite inspiration. Klart vi ska se hur det går för dom, inte sant??
Jag önskar dom all lycka, fördelarna med att väga normalt är många.
Kram //M
2010-09-05
I bilen på väg hem...
Passerar just nu Stockholm och har ca 80 mil kvar.. Suck..
Roger frågade precis om jag skulle kunna tänka mig att bo här i storstan men gud nej...Jag känner mig vilse bara av att passera i utkanten.. Det här är på tok för mycket av allting.. för mycket folk, bilar, affärer,hus...Precis allting!
Skulle jag någonsin dra mig mot en storstad så skulle det i så fall bli Göteborg. Där gillar jag att vara och staden är vacker..
Var hemskt att åka idag. Barnens farmor blir så ledsen varje gång vi skilljs åt att det känns fruktansvärt att åka. Tårarna flödar och ni har ju fattat hur det går med mig då?? Jag som inte ens kan se en dokumentär på tv 4 fakta utan att gråta.. Precis! Bölade som ett litet barn när farmor försvunnit. Och inte nog med det.. Sen ska vi ta farväl av farfar lite senare under kvällen och helt oväntat så blev han oxå jätteledsen och DÅ kände jag mig riktigt usel en lång stund efteråt...När bilen började rulla pratade jag non stop om att sälja huset för så här kan vi ju inte ha det..Och så grät jag ända tills jag kom på att det kanske var läge att kolla av hur Roger mådde. Det är ju trots allt hans föräldrar...( Vilket jäkla ego jag kan va!!)
I övrigt så känns det skönt att komma hem nu. Saknar Jhenny så himla mycket. Undra om den känslan någonsin mattas av eller om jag kommer sakna henne likadant och på samma sätt när hon fyllt 40.. ( Dum frågeställning för det VET jag ju att jag kommer göra. Jag är en sån där morsa som aldrig kommer släppa taget...) Och så saknar jag att vakna hemma och bara mysa i sängen med barnen..Och gå i nattlinnet en halv dag och såna där andra små "hemma" grejor som man har för sig..
Jag tillochmed längtar efter att få klippa vår gräsmatta.. Knäppt va??!
I morgon räknar vi med att vara hemma runt 06.. Bums i säng ngn timme.. Fixa undan packning och lite annat bara för att sova igen- Ska jobba vak natt i morgonkväll så sömn kommer behövas..
Nu ska jag vara lite social med gubben..Kramis tills nästa gång..
//M
Roger frågade precis om jag skulle kunna tänka mig att bo här i storstan men gud nej...Jag känner mig vilse bara av att passera i utkanten.. Det här är på tok för mycket av allting.. för mycket folk, bilar, affärer,hus...Precis allting!
Skulle jag någonsin dra mig mot en storstad så skulle det i så fall bli Göteborg. Där gillar jag att vara och staden är vacker..
Var hemskt att åka idag. Barnens farmor blir så ledsen varje gång vi skilljs åt att det känns fruktansvärt att åka. Tårarna flödar och ni har ju fattat hur det går med mig då?? Jag som inte ens kan se en dokumentär på tv 4 fakta utan att gråta.. Precis! Bölade som ett litet barn när farmor försvunnit. Och inte nog med det.. Sen ska vi ta farväl av farfar lite senare under kvällen och helt oväntat så blev han oxå jätteledsen och DÅ kände jag mig riktigt usel en lång stund efteråt...När bilen började rulla pratade jag non stop om att sälja huset för så här kan vi ju inte ha det..Och så grät jag ända tills jag kom på att det kanske var läge att kolla av hur Roger mådde. Det är ju trots allt hans föräldrar...( Vilket jäkla ego jag kan va!!)
I övrigt så känns det skönt att komma hem nu. Saknar Jhenny så himla mycket. Undra om den känslan någonsin mattas av eller om jag kommer sakna henne likadant och på samma sätt när hon fyllt 40.. ( Dum frågeställning för det VET jag ju att jag kommer göra. Jag är en sån där morsa som aldrig kommer släppa taget...) Och så saknar jag att vakna hemma och bara mysa i sängen med barnen..Och gå i nattlinnet en halv dag och såna där andra små "hemma" grejor som man har för sig..
Jag tillochmed längtar efter att få klippa vår gräsmatta.. Knäppt va??!
I morgon räknar vi med att vara hemma runt 06.. Bums i säng ngn timme.. Fixa undan packning och lite annat bara för att sova igen- Ska jobba vak natt i morgonkväll så sömn kommer behövas..
Nu ska jag vara lite social med gubben..Kramis tills nästa gång..
//M
Fjärta aldrig i smyg!
Dax för ett tabubelagt ämne.. Det här med att fjärta. Allmänt kallas fisa..skratt..
Tänk att nu sitter jag och skäms bara av att sitta här och skriva.. Sånt här skriver man ju inte om?? Eller joo, bara för att det är så dråpligt..
Häromdagen bjöds det på hederlig husmanskost i form av stekt fläsk och löksås. Gott men för att uttrycka det milt kan man ju lugnt säga att löken satte fart på lilla magen.. Jag borde veta bättre men som sagt.. Gott var det och åt gjorde jag..
Resultatet lät inte vänta på sig och idag har jag smitit ut och släppt väder mer än en gång.. Snarare hundra ggr..(Det här med att gå undan och va lite privat är ju en typiskt kvinnlig grej, inte ngt som verkar bekymra karlar alls.)
På eftermiddagen så lägger Roger av en rökare som doftade allt annat än rosor så jag tänkte att Ähhh jag kan smygfjärta för han får ändå skulden..
Sagt och gjort!
Den lät tomefan som bombningen i Oklahoma city! Och inget slut hade den heller. Och min svärfar såg totalt chockad ut och Roger tappade hakan och allas ögon riktades mot undertecknad och jag ville DÖ!!!!
Fy fan vad jag skäms!!
Och visst är det märkligt att ju mer man försöker släta över ju värre blir det.
Prutt prutt...Öhhh oj ursäkta....pruuuuuuuut....Nämen jag öh....pruuuuuuut... ( Ungefär där gav jag upp och bad en snabb bön om att få dö fort!)
När rumpan äntligen har slutat läcka luft och jag bara vill bli en våt fläck på golvet då kommer nästa skräll..
Doften...
Jag behöver inte förklara den va?? Det var precis så illa som ni alla kan föreställa er. Och fastän jag så att säga åkte dit med skägget i brevlådan så försökte jag fortfarande lite småpatetiskt att skylla på Roger som just nu var dubbelvikt av skratt. (Min svärfar vågade jag inte titta på men han fick brått ut så jag misstänker att det var illa..Riktigt illa...suck.. Han kommer aldrig att se på mig detsamma efter detta..)
Varför jag berättar det här??
För att det är pinsamt...Och bedrövligt...Och helt fruktansvärt.. MEN
jag vet att jag inte är ensam.. Så jag tänkte så här:
Låt oss gå ihop och starta en stödgrupp för kvinnliga smygfisare?? Det vore väl ngt?? Vi kanske till och med kan utverka ngn form av tolvstegsprogram?? Absolut! Och avsluta med en bön om att skita mindre..
IRONI!!!
Herregud! Jag fjärtade!
Det kanske inte var en av de mest kvinliga och tilltalande saker jag gjort i mitt liv men det var heller ingen naturkatastrof..So what??
Om Roger mumlar om den där fjärten en endaste gång till ikväll så kommer jag att lägga av en till. Och denna gång i rummet vi delar på ca 8-9 kvadrat..Och glöm att jag tänker smyga.
Jag må va kvinna men jag är faktist mänsklig oxå! Så det så!
Så PRUTT och Godnatt från mig..
//M
Ps:
En söt liten historia...
Det skulle kunna hända dig!
Det var en gång en man som hade ett sjukligt stort begär av vita bönor i tomatsås. Han älskade verkligen bönor, men de resulterade alltid i pinsamma och ibland livliga biverkningar.
En dag träffade han kvinnan i sitt liv. När det gick upp för honom att giftermål var en naturlig följd, tänkte han för sig själv: 'Hon kommer aldrig att acceptera mina vita bönor med tillhörande effekter'.
Han tog beslutet att kvinnan var värd att offra allt för, och slutade att äta bönor. Kort efter det gifte sig paret lyckligt.
Några månader senare, när mannen var på väg hem från jobbet, gick hans bil sönder och eftersom de bodde på landet, ringde han sin fru och sa att han skulle bli sen eftersom han blev tvungen att gå hem.
På vägen hem gick han förbi en liten restaurang. Hans näsborrar fylldes av den (för honom) underbara doften av vita bönor i tomatsås!
Då han fortfarande hade flera kilometer kvar att promenera innan han kom hem, tänkte han att han nog skulle hinna "gå av sig" alla oönskade effekter. Han gick in på restaurangen med skälvande steg och beställde en tredubbel portion med bönor.
Hela vägen hem var en utdragen vädersläppning. Han puttrade upp och ner för backarna i ett härligt lyckorus. När han närmade sig sin uppfart kände han sig tämligen säker igen.
Hans fru mötte honom i dörren och verkade lite uppspelt. Hon utbrast:
- Älskling, jag har ordnat en underbar överraskning till middagen ikväll!
Hon band för hans ögon, och förde honom till hans plats vid änden av bordet. Hon fick honom att lova att inte tjuvkika. I samma ögonblick kände han att han hade ytterligare utsläpp på gång.
Just när hon skulle ta bort ögonbindeln, så ringde telefonen. Hon avkrävde återigen löfte om att han inte skulle tjuvkika och gick och svarade.
Mannen tog tillfället i akt och flyttade vikten till ena benet och släppte lös. Den var inte bara högljudd, utan även mogen som ett ruttet ägg.
Han hade svårt att andas och trevade efter sin servett och viftade frenetiskt i luften runt omkring sig.
Han började just att återhämta sig, när han fick behov igen. Han lyfte på ena skinkan och "brrriiiiiiippppp"!.
Det lät som en dieselmotor på högvarv och luktade värre. För att förhindra kvävning fläktade han med armarna ett tag i förhoppning om att lukten skulle försvinna.
Saker och ting hade nästan återgått till det normala när det var dags igen. Återigen lyfte han på skinkan och släppte loss. Den här var en prisvinnare; rutorna skallrade, tallrikarna på bordet skakade och en minut senare var blommorna i fönstren döda.
Medan han höll ett öra på samtalet i hallen, och samtidigt höll sitt löfte om att inte tjuvkika så fortsatte han att ge efter för sina behov i ca 10 minuter.
När han hörde att samtalet höll på att avslutas (samtidigt som hans ensamhet och frihet tog slut), lade han sin servett snyggt tillrätta i knät och log förnöjt. Hela han utstrålade oskyldighet när hans fru kom in i rummet.
Hon bad om ursäkt för dröjsmålet och frågade om han tjuvkikat på maten. Nöjd med hans löfteshållande, tog hon bort bindeln och utbrast "Surprise!!!"
Till mannens förskräckelse satt det tolv inbjudna middagsgäster runt bordet.
(Ovanstående är ett bevis på att det kunnat vara värre...skratt..Kram Monica...)
Tänk att nu sitter jag och skäms bara av att sitta här och skriva.. Sånt här skriver man ju inte om?? Eller joo, bara för att det är så dråpligt..
Häromdagen bjöds det på hederlig husmanskost i form av stekt fläsk och löksås. Gott men för att uttrycka det milt kan man ju lugnt säga att löken satte fart på lilla magen.. Jag borde veta bättre men som sagt.. Gott var det och åt gjorde jag..
Resultatet lät inte vänta på sig och idag har jag smitit ut och släppt väder mer än en gång.. Snarare hundra ggr..(Det här med att gå undan och va lite privat är ju en typiskt kvinnlig grej, inte ngt som verkar bekymra karlar alls.)
På eftermiddagen så lägger Roger av en rökare som doftade allt annat än rosor så jag tänkte att Ähhh jag kan smygfjärta för han får ändå skulden..
Sagt och gjort!
Den lät tomefan som bombningen i Oklahoma city! Och inget slut hade den heller. Och min svärfar såg totalt chockad ut och Roger tappade hakan och allas ögon riktades mot undertecknad och jag ville DÖ!!!!
Fy fan vad jag skäms!!
Och visst är det märkligt att ju mer man försöker släta över ju värre blir det.
Prutt prutt...Öhhh oj ursäkta....pruuuuuuuut....Nämen jag öh....pruuuuuuut... ( Ungefär där gav jag upp och bad en snabb bön om att få dö fort!)
När rumpan äntligen har slutat läcka luft och jag bara vill bli en våt fläck på golvet då kommer nästa skräll..
Doften...
Jag behöver inte förklara den va?? Det var precis så illa som ni alla kan föreställa er. Och fastän jag så att säga åkte dit med skägget i brevlådan så försökte jag fortfarande lite småpatetiskt att skylla på Roger som just nu var dubbelvikt av skratt. (Min svärfar vågade jag inte titta på men han fick brått ut så jag misstänker att det var illa..Riktigt illa...suck.. Han kommer aldrig att se på mig detsamma efter detta..)
Varför jag berättar det här??
För att det är pinsamt...Och bedrövligt...Och helt fruktansvärt.. MEN
jag vet att jag inte är ensam.. Så jag tänkte så här:
Låt oss gå ihop och starta en stödgrupp för kvinnliga smygfisare?? Det vore väl ngt?? Vi kanske till och med kan utverka ngn form av tolvstegsprogram?? Absolut! Och avsluta med en bön om att skita mindre..
IRONI!!!
Herregud! Jag fjärtade!
Det kanske inte var en av de mest kvinliga och tilltalande saker jag gjort i mitt liv men det var heller ingen naturkatastrof..So what??
Om Roger mumlar om den där fjärten en endaste gång till ikväll så kommer jag att lägga av en till. Och denna gång i rummet vi delar på ca 8-9 kvadrat..Och glöm att jag tänker smyga.
Jag må va kvinna men jag är faktist mänsklig oxå! Så det så!
Så PRUTT och Godnatt från mig..
//M
Ps:
En söt liten historia...
Det skulle kunna hända dig!
Det var en gång en man som hade ett sjukligt stort begär av vita bönor i tomatsås. Han älskade verkligen bönor, men de resulterade alltid i pinsamma och ibland livliga biverkningar.
En dag träffade han kvinnan i sitt liv. När det gick upp för honom att giftermål var en naturlig följd, tänkte han för sig själv: 'Hon kommer aldrig att acceptera mina vita bönor med tillhörande effekter'.
Han tog beslutet att kvinnan var värd att offra allt för, och slutade att äta bönor. Kort efter det gifte sig paret lyckligt.
Några månader senare, när mannen var på väg hem från jobbet, gick hans bil sönder och eftersom de bodde på landet, ringde han sin fru och sa att han skulle bli sen eftersom han blev tvungen att gå hem.
På vägen hem gick han förbi en liten restaurang. Hans näsborrar fylldes av den (för honom) underbara doften av vita bönor i tomatsås!
Då han fortfarande hade flera kilometer kvar att promenera innan han kom hem, tänkte han att han nog skulle hinna "gå av sig" alla oönskade effekter. Han gick in på restaurangen med skälvande steg och beställde en tredubbel portion med bönor.
Hela vägen hem var en utdragen vädersläppning. Han puttrade upp och ner för backarna i ett härligt lyckorus. När han närmade sig sin uppfart kände han sig tämligen säker igen.
Hans fru mötte honom i dörren och verkade lite uppspelt. Hon utbrast:
- Älskling, jag har ordnat en underbar överraskning till middagen ikväll!
Hon band för hans ögon, och förde honom till hans plats vid änden av bordet. Hon fick honom att lova att inte tjuvkika. I samma ögonblick kände han att han hade ytterligare utsläpp på gång.
Just när hon skulle ta bort ögonbindeln, så ringde telefonen. Hon avkrävde återigen löfte om att han inte skulle tjuvkika och gick och svarade.
Mannen tog tillfället i akt och flyttade vikten till ena benet och släppte lös. Den var inte bara högljudd, utan även mogen som ett ruttet ägg.
Han hade svårt att andas och trevade efter sin servett och viftade frenetiskt i luften runt omkring sig.
Han började just att återhämta sig, när han fick behov igen. Han lyfte på ena skinkan och "brrriiiiiiippppp"!.
Det lät som en dieselmotor på högvarv och luktade värre. För att förhindra kvävning fläktade han med armarna ett tag i förhoppning om att lukten skulle försvinna.
Saker och ting hade nästan återgått till det normala när det var dags igen. Återigen lyfte han på skinkan och släppte loss. Den här var en prisvinnare; rutorna skallrade, tallrikarna på bordet skakade och en minut senare var blommorna i fönstren döda.
Medan han höll ett öra på samtalet i hallen, och samtidigt höll sitt löfte om att inte tjuvkika så fortsatte han att ge efter för sina behov i ca 10 minuter.
När han hörde att samtalet höll på att avslutas (samtidigt som hans ensamhet och frihet tog slut), lade han sin servett snyggt tillrätta i knät och log förnöjt. Hela han utstrålade oskyldighet när hans fru kom in i rummet.
Hon bad om ursäkt för dröjsmålet och frågade om han tjuvkikat på maten. Nöjd med hans löfteshållande, tog hon bort bindeln och utbrast "Surprise!!!"
Till mannens förskräckelse satt det tolv inbjudna middagsgäster runt bordet.
(Ovanstående är ett bevis på att det kunnat vara värre...skratt..Kram Monica...)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)