Den allra farligaste sortens människor..

är dom som ler mot dig och säger att dom är din vän bara för att hugga dig i ryggen när du minst anar det.
Vet ni vad? Jag är allt annat än lättlurad men helt ärligt alldeles för snäll för mitt eget bästa. Min sambo kallar mig naiv men själv vill jag tro att jag har ett gott hjärta till de flesta..
Så hur kommer det sig att det svider att inse att min sambo har rätt??
Ni som har mig på FB har säkert observerat att jag blev förbannad häromdagen. En sällsynt företeelse nu för tiden. Det händer men inte ofta..
Jag har de senaste åren utvecklat en stubin som brinner fasligt långsamt.. I regel slocknar den innan den lett till ngn explosion. Men inte denna gång.

Den här ggn var det ngn som snackade så mycket skit och spred så grova lögner att min famillj indirekt drabbades. Mina små barn blev indragna. Och där går jävlar i mig min gräns!!
Jag är inte snäll längre. Snarare hatisk!
Och det vidriga i kråksången är att jag varken kan eller vill släppa taget om känslan. Jag vill vittra blod. Slita ngn i stycken.. bla bla bla...
Ingen positiv känsla alls.. Huva...
Jag skäms för mig själv..Att jag inte kan lägga band på mig och bara släppa det. Det här tar min energi. Energi som jag just nu inte har så mycket till övers..Och allt för en idiot som är välkänd för sina lögner..
Jag är inte den första som drabbats och säkerligen inte den sista heller.. Vissa människor bara är så här..
Patetiska och utan verklighetsförankring..
Egentligen är jag nog mest arg på mig själv. För att jag släppt in ngn i mitt liv som är så manipulativ och oärlig att det direkt kan bli farligt!
Fan oxå, trodde jag var smartare än så men uppenbarligen inte..

Vad ska jag göra?? Inte en aning.
Den här människan sitter just nu som fastbränd i min hjärna och stjäl utrymme. Sorgligt med tanke på att han inte är värd skiten under mina skor.

Vad han har sagt?.. För mycket! Och för allvarliga saker för att kunna ignoreras..Jag och Roger har pratat om att anmäla han. Och kanske det blir så. Ska tänka på saken tills på måndag.

Vill för övrigt passa på att meddela att jag INTE tagit ngt återfall. Jag är inget helgon och långt ifrån perfekt men def för rädd om mitt liv idag för att ens tänka tanken..
Och skulle jag ngn dag bli så sjuk i min beroendesjukdom igen så kan jag LOVA att detta aldrig skulle ske i närheten av mina barn. Hellre dog jag!

Så nu vet ni..
//M

En lång väg kvar att gå..skratt

Ännu är det icke färdigbantat, långt därifrån ... Men att det var så illa som det uppenbarligen är visste jag inte...haha... Pratade med Myran i tel idag och satte mig ner på en blå utestol i plast.. PANG!!! Hela stolen exploderade och jag låg där som ett pucko på alla fyra och fattade ingenting.. Plast överallt..haha
Har uppenbarligen en bit kvar av min bantning...ler...

Jag tycker om att skratta och jag skrattar ofta och mycket. Man mår så bra i själen av ett riktigt gott skratt.. Ni vet, när ni skrattar så där hjärtligt att ni nästan tappar andan. Min dotter är en mästare på att få mig att tappa andan av glädje. Hela hon utstrålar bus och "full i fan"..skratt
Barn är underbara.
Finns det ngt annat som skänker så mycket glädje och kärlek så villkorslöst? Hur som helst så kan jag bara konstatera att mina barn är den bästa medicinen mot min höstdepp.. Behöver bara mysa med dom . Hålla om dom och känna hjärtat svämma över av kärlek för att inse att jag är jordens lyckligaste mamma. Tre underbara barn har jag fått.. Tre mirakel som skänker glädje varje dag.
Vem fasen har tid att höstdeppa då??
Not me..

Kramis// M

Vilken underbar dag!! UNDERBAR!!! Solen skiner, ungarna har sovit hyffsat och jag med.. Mer än så begär jag inte.. Nu är jag nöjd.
Funderar på att hitta ut ur min grotta idag. Ni vet..Kamma mig, sminka mig, leta rätt på lite kläder som ser ok ut.. Sånna där små ting som gör så himla mycket.. Japp, så får det bli! Idag ska det vara en gnällfri dag med positivt tänkande.

Har jag berättat att vi inrett ett lekrum på övervåningen?? Det har vi i allafall och det blev en succé. Noelle skulle kunna bosätta sig i det här rummet där inget är ajaj och inget är förbjudet. ( Utom kontaktuttagen men dom ska jag barnsäkra idag..)
Har till och med införskaffat en hederlig gammal bilmatta, ni vet en sån där som var poppis på 80-talet..
Nu fattas det bara lite lampor och småfix så är jag nöjd..

Det här med inredning är en laddad fråga har jag insett..skratt.. Själv så gillar jag gammalt. Ni vet, lapptäcken och slitna möbler med minst 50 år på nacken. Och förutom historian som gamla saker berättar så är det ekologiskt att återanvända istället för att köpa nytt. Handlar det mesta begangnat nu för tiden. Kläder till barnen, vagnar, möbler,leksaker. Tjänar massor med pengar som man kan lägga på annat. Smart, inte sant?
Det enda jag undviker är skor. Skor ska vara ens egna från början så att dom formas efter den egna foten..
Jaja, en massa onödig tramsinformation som ni förmodligen struntar i..

För övrigt så tycker jag om mig själv idag. Villkorslös kärlek där jag duger precis som jag är. Kanonskönt och en efterlängtad känsla som jag saknat länge..
Jag älskar hösten , dess klara luft och fantastiska färgspel. Nackdelen är mitt vemod som kommer som ett brev på posten.. Jag blir alltid låg när mörkret anländer men jag försöker hitta nya vägar att bekämpa det med. Barnen har naturligtvis bidragit till att det går mycket lättare men en viss del finns kvar. Tycker inte om det alls. Det påminner mig om tider när jag knaprade tabletter och levde i en dimma. Isch..

Puss på er alla. Ta vara på dagen. Det ska jag göra.

Kram//M

Dollar Store!

För ngn vecka sedan styrde vi kosan mot Dollar Store i Strömsund.. Ytterligare en av mina inte alltför ljusa ideér..
Fick för mig att det skulle vara "roligt" att hitta på ngt...Komma hemifrån.. Och för övrigt så gör det ju inte ont att shoppa...skratt
Men JISSES!!! Mina barn var less efter två mils bilfärd så övriga tio tillbringades med två skrikande ungar. Ett tag var jag redo att surra fast mig själv på taket..SUCK! Vilket kaos..
Och inte nog med det. Väl framme så bestämde sig Noelle för att HATA varje sekund inne i butiken och demonstrerade det snyggt med HÖGLJUDD gråt och skärande skrik. Lillebror ville ju inte vara sämre så han kompade efter bästa förmåga.. Och jag... Jag ville bara hem..
Fy fasen alltså!

Nu var det så att jag tillbringat rätt mycket tid med att övertala Roger till att åka.. (Det ska bli såååå kul sååå..osv..) Och Roger gick just nu omkring med en lidande min som sa allt..( Vad var det jag sa???!!!) Och däremellan så suckade han och suckade lite till och..
Fan oxå.. Varför var dom tvungen att förvandlas till små demoner just idag?? På min DS dag?? Fan inte rättvist!..Små skruttungar...
Vi blev dock kvar i nästan två timmar då vi valde att ignorera Noelles vrål och de klandrande blickarna från fru surkärring.... ( Fan vad gamla människor är otolleranta mot små barn.! Inte alla, men många.)



Fyndade i massor, både till det egna hemmet och en mängd julklappar. (Japp, ni läste rätt..Jag hatar att stressa sönder julen med paketjakt så jag försöker vara klar till senast början på november.)



Lägg märke till den GRÅ utväxten. Fan vad jag börjar bli gammal!

Jag och hjärtat ngn gång längs vägen..

När det var klart så kunde jag dock konstatera att vi ligger bra till tidsmässigt inför jul.. Har bara lite smått kvar att handla till barnen. (Blir man någonsin klar??!!) Sen så är det klart och man kan luta sig tillbaka och studera den hysteriska massan som ger sig ut för att handla dagarna före jul. Känns bara fint det!!

Idag är jag och barnen själva. Ska klä på dem bara jonathan vaknar och ge oss ut på promenad i det UNDERBARA höstvädret.. Kanske finns hopp ändå?? Häromdagen var det 3 grader minus ute och då ville jag gå i idè, idag känns det lite bättre. Solen skiner ju och det sätter guldkant på vardagen direkt!

Varma höstkramar från mig!
//M

Har hämtat andan nu..

Behövde hämta andan och reflektera lite över vad som hänt nu på sistone.. När ngn dör i missbruk, speciellt en ung människa som borde fått leva ett helt liv, så sörjer jag. Jag sörjer som att det vore mitt eget barn. För att det hade kunnat vara så. Ingen är fredad och ingen går säker, lura er inte till att tro ngt annat!
Jag har hört så mycket. Vet hur lätt det är att hamna fel. Fel vänner, fel inflytande, fel, fel, fel... Det finns anledningar överallt.
Små flickor som dränker tamponger i sprit för att bli fulla snabbt. Tändargas som inhaleras utan vetskap om att det är LIVSFARLIGT. (Ngn har sagt att det är coolt..) Allehanda droger som sprids runt bland våra barn in i varje liten del av deras liv. Det kryper tomefan snart in i väggarna, in i själva hemmen där dom igentligen ska vara trygga. ..
Visste ni att många unga kommer över droger som blir deras inkörsport i hemmet? Dom går, efter tips, igenom medicinskåp och hittar kvarglömda mediciner som ofta är narkotikaklassade. Värktabletter, sömntabletter..You name it.. Sen träffas dom i grupper och byter emellan..
Så...Har du överbliven medicin som inte används, släng den på apotekets återvinning..Där kan den inte skada ngn..
Är så jävla trött på detta!
Man går från att vara en drömmande idealist med en tro om att förändra till en uppgiven och trött realist som så smått börjar inse att det behövs ett mirakel för att komma till bukt med drogmissbruket och spridningen som ökar från dag till dag..Men jag kommer ALDRIG ge upp.

För en vecka sedan var jag på minnesstund för Mattias.
Hans sons mamma Nathalie hade ordnat en minnesstund på en plats som var  oväntad men när hon förklarade så kändes den självklar. Vid ngt tillfälle hade Mattias sagt att det var här som han upplevt sina lyckligaste stunder. När ungdomarna var ungdomar, körde moppe och samlades i grupper..Innan droger och annan skit.
Statoilmacken i utkanten av stan, där samlades vi som ville hedra Mattias Minne och vi var många.
Och det var vackert och respektfullt och så himla fint! Men så oändligt sorgset.
Jag grät över Mattias, över Charlie som mist sin pappa, över Nathalie som mist sin största kärlek och över alla ungdomarna som var där och grät med oss. Och mest av allt grät jag med Mattias föräldrar som oxå var där och sörjde sin son. Ingen förälder ska behöva begrava sitt eget barn, men ibland blir det så..
Så totalt onödigt!

Behövde lite tid för mig själv men nu när jag fått den så kommer jag att börja skriva igen..
Var ni glad för att jag pausat ett tag. Hade helt slut på inspiration så ni hade bara behövt läsa en massa ordbajseri i allafall..Och hur kul hade det varit??..skratt

Kramar i massor// M