AJ = Ja

Min lilla prinsessa har fått lite om bakfoten..skratt... När jag säger att jag älskar hon skriker hon AJ.. Säger vi att hon ska få gå ut och leka så skriker hon AJ ... bada....gå på promenad, ringa farmor och farfar..Vad det än är så skriker hon AJ.. Och vi har inte fattat fören nu. AJ betyder ja...skratt...Så nu vet vi!

Det är en märklig tid jag lever i nu. Så mycket liv och rörelse. Så mycket nytt som förundrar mig. Småbarnstiden är helt underbar att följa med öppna och närvarande ögon. Fantastiskt att dessa två små är ngt som jag och Roger skapat tillsammans.. Man tycker ju att det borde ha varit skitsvårt att få till ngt så perfekt men icke.. Själva produktionen var det enklaste...skratt..

Idag åker vi till pappa. Syrran kommer strax med en bro!! som hennes sambo snickrat. På tiden att pappa får sin utbytt då det länge varit förenat med livsfara att kliva på den som fanns där. Bara hoppas att den kommer att passa och att vi klarar av att få den på plats själva. Mina muskler är ju som bekant inte så mycket att skryta med.

I övrigt så vill jag bara tacka...igen...Tänk att mina inlägg nu blivit lästa mer än 1000 ggr.. Fantastiskt! Fast det ger mig lite prestationsångest..hmm... Skulle ha skrivit ngt jättekul och inspirerande men icke. Detta ytterst tråkiga inlägg var vad jag klarade av att skrapa ihop...haha... Ja jag säger då det..ler..
Ni är goa som läser, med lite tur är jag roligare nästa gång...

Kram hela dan//M

Hur är det möjligt???.

Just nu så fattar jag ingenting. Vet ju att det jag går igenom just nu har kvinnor gått igenom i årtusenden före mig men va FAN???
För en timme sedan hade jag en fullständigt galen miniatyrmänniska som stirrade på mig med så vildsint blick att jag för ett ögonblick undrade om min käre lille son blivit besatt av djävulen!. Aldrig har jag sett han så arg och aldrig har jag blivit så fullständigt... jag vet inte... rådlös..Kan man säga så??
Varför? Inte fan vet jag.. Han sov...Han vaknade...PANG!!! Helt vansinnig över ngn inbillad oförätt! (Nej han hade inte ont ngnstans..Jag lovar att jag ser skillnaden. Han var PISST! med stora bokstäver).
Och nu sitter jag här och skäms.. Vad är jag för mamma igentligen?? Man kan ju undra.. Så mycket ilska i ngn som bara är 65cm lång och 8 kg tung och jag fixar det inte.. ( Jaga inte upp er nu, det är klart att jag tar hand om min son.. Menar bara att jag inte fixar att knäcka anledningen till hans ilska.) Jag försökte trösta, varvid de små knytnävarna bankade i hundraåttio mot mitt bröst. Jag försökte mig på några danssteg men då blev det ju helt hysteriskt och nu menar jag inte hysteriskt roligt.. Jag försökte pussa han för att han skulle känna kärlek men är så här i efterhand glad för att han ännu inte fått så mycket tänder för jag lovar att han högg efter mig!!.Vad jag än försökte så blev det fel...och värre...
Tillslut gav jag bara upp. La ner han i vagnen och utmanade ilskan med vildsinta dragningar över tröskeln tills han somnade.. Och där skulle ju historien ha kunnat sluta om det inte vore för att jag känner mig som en skit!
Där ligger han... Min lilla prins.. Min baby.. Och hulkar och snörvlar i sömnen. Ni vet så där övergivet.. Ryckiga inandningar och suckande och ledsna utandningar.. Just nu vill jag bara väcka upp han och hålla han nära och säga att jag älskar han...(DET kommer dock inte att hända.. Aldrig i livet!! Jag är ingen fullständig idiot!! Vill inte att historien upprepar sig!) Men man undrar ju..Va fan vad det som hände?? När man är i Jonathans ålder ska man inte behöva bli arg för värre saker än att vällingen är lite sen och möjligtvis feltempererad.. Hans ilska ikväll påminde mer om min...herrejesus...men faktum är att den påminde om mitt pms humör. Blixtrande och totalt utan förankring i ngt konkret! Hmm... jag fattar ju att han inte har pms men tänk om han ärvt just den delen som styr mitt humör?. (Shit oxå... I`m in trouble.. Big time!)
Suck!
Vet ni vad? Det här är skitlöjligt... Och faktist hela anledningen till att jag bloggar om det.. Man kan skämta och man kan vara raljerande (stavas det så??) men i ärlighetens namn så var jag maktlös. Totalt.. Och jag vill inte vara maktlös när det kommer till mina barn. Då vill jag ha kontroll.. Så då förstår ni ju att det inte bådar gott om lilleman, 6mån, har total kontroll?? Man kan säga att han intog chefspositionen i hushållet..
Ja jag säger då det.. Redan så bestämd...Vad ska det bli av det tro? Och prinsessan? Ja hon är inget bättre... Hon bara bestämmer med lite mer finess.. Lindar oss runt lillfingret tills hon får som hon vill..
Mmm... Skrev jag ngt om trouble där uppe? Skulle tro det...Definitivt!
Jaja...
Jonathan vaknade för övrigt igen för en liten stund sedan och då var det ett helt annat läge. Prins glädje och lycka log mot mig och allt var glömt.. Åtminstone från hans sida...
Själv sitter jag och mobiliserar ett försvar, utarbetar en plan. Nästa gång ska jag vara förberedd!.. Hmm.. Undra om det är för tidigt att dra in barnpsyk??? ( Jag skojar...Det fattar ni väl??)

Jaja igen.. jaja jaja jaja..
Bara 17,5 år kvar tills han bestämmer själv.. Inga problem.. Det fixar jag.. Absolut!! ... Undrar om han vill ha en bilbana tro?? Inte för att han bestämmer...Absolut inte!

//M

Människor har blivit så cyniska...

Eller så är det jag som är naiv.. Jag vet inte.. Men skulle det vara så så FINE! Jag är hellre naiv och lycklig i min lilla bubbla än bitter och negativ om allting. Vill man ha kärlek måste man VÅGA älska.. Så är det bara. Och visst är det en risk att öppna upp och visa sitt allra innersta för en annan människa men va fan.. Det är värt det! Jag lovar. Och med facit i hand så vet jag vad jag pratar om.
Gud vad jag låter kaxig.. Inte min mening alls. Men jag blir så trött på all negativitet.. Har vänner omkring mig som på fullaste allvar går in i relationer med inställningen att Jaja..Det håller så länge det varar.. Och visst.. Det är vänner som råkat illa ut och blivit vingklippta en gång för mycket men i alla fall. Jag vill ju att dom ska vara lika lyckliga som mig. Är det så svårt att förstå?? Nä..Just det! Vad gör man inte för sina vänner??..

Jag har lekt äktenskapsmäklerska vid några tidigare tillfällen och med bristande resultat.. Men helt åt skogen har det ju inte gått.. skratt...Eller rättare sagt så har det gått bra för vissa och åt helvete för andra men vadå?? Tanken var god, inte sant?? ler..
Just nu så myser jag lite för jag vet att jag ska på bröllop efter jul och det bröllopet hade förmodligen inte blitt av om jag inte vart så tjurig. Visste direkt att dessa två hörde ihop..Match made in heaven..Och Benny och Carina kommer att få höra till dödagar att det är min förtjänst..hihi...
Det är så underbart att känna att man gjort ngt bra för andra människor. Jag kan bli hög på den känslan, helt seriöst. Känn efter själva.. Visst är det underbart att somna på kvällen om man gör det med vetskap om att man glatt ngn annan på ett eller annat sätt under dagen som gått?. Det blir helt enkelt avsevärt mycket enklare att tycka om sig själv.. Håller ni inte med?

Just idag tycker jag väldigt mycket om mig själv! För att jag tagit mig tid för andra istället för att helt fastna i min egobubbla.. Ngt jag för övrigt gjort alldeles för ofta nu på slutet..
Förlåt om jag varit en gnällkärring.. För en stund så glömde jag allt jag har att vara tacksam för! Mina tre friska barn.. Min underbara man...Mina fantastiska vänner.. Min övriga familj,jobb och en massa annat med.
Jag lever min dröm.. Så är det.. Och jag ÄR tacksam..

Ha en alldeles fantastisk söndag med mycket kärlek.. Själv ska jag jobba i helgen men men... Kärleken finns där likafullt i varje andetag!

Kram//M