Våga ifrågasätta!

Föräldrar till barn med missbruk frågar ofta samma sak, vad gjorde vi för fel? Men faktum är att ett drogmissbruk inte alls behöver komma sig av en taskig barndom där ingen brytt sig. Jag har mött massor med ungdomar som har föräldrar som älskar dom över allt annat och är beredd att offra allt dom har för att hjälpa..Ibland så finns det till och med dom som älskar FÖR mycket...(Men det är ngt annat)
Om man bara lyssnar på vad dom här killarna och tjejerna berättar så lär man sig mycket..
En stor del får sin första kontakt med droger tack vare nätet.. Kanske inte just drogen men pga det som utspelar sig där..
Kan ta ett exempel..
Lina blir mobbad i skolan.. Har inga direkta vänner på fritiden och tillbringar den helst framför datorn,
BOM!! VARNING!
Nätet är livsfarligt för tjejer som henne.. Jag överdriver inte..LIVSFARLIGT!
På nätet kommer hon att möta människor som talar om för henne att hon visst har ett värde. Att hon är vacker där hon sitter framför web kameran och att hon är älskad. Hon kommer att få höra att hon ännu snyggare när hon klär sig lite lättare och inte skyler sig.. Har hon otur och möter ett riktigt svin kommer han inte ge sig fören hon är naken och han kan sitta och runka på andra sidan kameran!
Låter det hårt? Och kanske lite svårt att tro på? Jag VET att det funkar så här, har hört det återberättas alltför många ggr..
Lina kommer att känna sig obekväm från början men bekräftelsen hon får kommer att göra henne säkrare.. Så säker att hon en dag vågar stämma träff med den okända, som hon någonstans tycker att hon känner nu..
Vi kortar ner det och går direkt på kärnan..
Lina kommer att bli våldtagen och förnedrad.. Hon kommer att få höra att snackar hon så är hon död..Eller en hora och alla kommer att få veta. Eller så råkar hennes familj illa ut ..Eller...
Hon kommer att gå hem och gråta i duschen..Kanske börjar hon skära sig i armar och ben för att släppa ut smärtan.. Hennes föräldrar anar att ngt är fel men själv drar hon sig undan mer och mer.. Gänget hon lär känna på stan är fullt med likadana som henne..Barn/ungdomar som mår skit av en eller annan anledning.. Bara där i gemenskapen mår hon bättre och när hon en dag får frågan om hon vill pröva Hasch så tackar hon inte nej..De andra har gång på gång rökt på och verkar må så bra..Fri från all smärta..
Lina vill ha samma känsla.. Hon skulle ta vad som helst för att få slippa värken i magen om så bara för en dag.. För att slippa ångesten som finns i mammas ögon och ilskan som kryper fram i pappas frustration.

Lina kommer att ta tyngre och tyngre droger, ständigt på jakt efter den där försvinnande känslan där inget eller ingen kan skada henne.. För att få råd kommer hon att ligga med okända män som betalar för sig..Hon kommer att stjäla och begå allehanda brott..Hon kommer att bli tvångsintagen på behandling där ingen jävel har tid att LYSSNA till hennes historia.. Hon kommer att bli förnedrad men har för länge sedan slutat att bry sig.. Inget nytt under solen där..
Lina kommer att ta återfall på återfall på återfall för att INGEN ser igenom hennes fasader utan suckar över hur omöjlig hon är..Hopplöst fall...Bara en knarkare bland alla andra... Lina är inte längre någons barn, hon är en narkoman som samhället skiter i.
Hur det slutar för Lina vet vi inte men jag lämnar henne i berättelsen där hon är, låt säga, runt 20 år...

Var det hennes föräldrars fel? Nej... Men det hade kanske kunnat undvikas om dom haft kunskap och ork.. Jag anser att många föräldrar idag inte vet hur dom ska närma sig sina barn. Ett ensamt barn utan vänner får en dator..Som tröst.. Ingenstans tror jag att mamma och pappa när dom köpte denna dator hade en tanke på vad som kan ske.. När unga människor stöter på fel personer. I en värld som är byggd av illusioner och lögner.
Jag är övertygad om att dom hade vaknätter med sin nyfödda dotter och bar omkring på henne precis som du och jag gjort med våra barn.. Dom har tröstat och kämpat och gjort det dom kunnat för att hon ska få en trygg och fin barndom. Ingenstans har dom varit dumma, misshandlat eller utnyttjat..
Det ända felet dom gjorde var att köpa en dator..Istället för att ta reda på varför Lina var ensam..

Våga ifrågasätta. Våga bråka. Våga kräv svar!
Allt detta är att älska. Våga ÄLSKA ditt barn, inte som kamrat utan som mamma eller pappa där du ställer krav! ( Kamrater har dom många av men bara EN mamma eller pappa)
Skit i om dom tycker att du är jobbig och bråkig..
Du har igen det tusenfalt den dagen du sitter med dina barnbarn i knät!

Lina kan vara mitt barn...Hon skulle kunna vara ditt..
Stå upp i kampen mot droger! Framför allt om ditt eget barn mår bra, är tryggt och sköter sig.
Alla barn ska ha rätt till samma trygghet!

//M

Vad jag önskar att jag kunde hjälpa..

men den här resan är din egen..
Dom orden har etsat sig fast i minnet. Ngn sa dom för länge sedan, i ett annat liv, men jag glömmer dom aldrig. Så sanna men samtidigt så skrämmande.
Jag ville inte vara ensam. Jag ville att ngn annan skulle bära min smärta och göra den till sin. Att ngn annan skulle ta konsekvenserna av mitt agerande. Varför? För att jag var rädd.
Jag hade en vän.
En vän som gav lindring så fort smärtan knackade på dörren och ville in. En vän som aldrig svek och som alltid skänkte tröst när ångesten hotade att övermanna mig. En vän som gjorde nätterna överkomliga och dagarna hanterbara..
Samma vän som jag nu stod i beredskap att begrava och jag var livrädd. Hur skulle jag klara mig?

Precis så kändes det när jag tog klivet in i en framtid utan tabletter. Kärleken till drogen var starkare än kärleken till mina nära och kära. Det behövdes ett trauma.. Där jag var tvungen att välja mellan mitt barn och tabletterna för att inse att "vännen" var manipulativ och falsk och vänskapen lika urvattnad som en disktrasa.
Låter det märkligt? Då har du ingen beroendesjukdom. Du som har det förstår och vet vad jag skriver om nu. Och det är till dig jag vill skriva ..
För att jag önskar att jag kunde hjälpa.Även om valet måste vara ditt eget..För att jag önskar att alla människor som sitter fast i skiten ska få en chans till ett lyckligt liv utan konstgjorda "lycko"känslor. För att alla äger rätten till att bli "höga" på livet och inget annat..

Idag så ökar beroendesjukdomar lavinartat. Det skrivs mycket av allehanda experter men jag kan inte låta bli att irritera mig på samhällets och vårdens inställning.
I min värld botar man inte ett beroende genom att skapa ett annat! Thats it..
Har varit med om så knasiga saker sedan jag slutade med mitt att jag slutat bli förvånad. Förbannad blir jag däremot rätt ofta när jag får höra hur unga människor blir behandlade.
Jag har så många "barn" som mitt hjärta blöder för.. Vissa har det gått alldeles lysande för, andra inte fullt lika bra.
När jag pratade med E häromnatten på FB så vaknade vreden till liv igen.
Dom medicinerar sönder mig...
Så sa hon.. 18 år gammal på behandlingshem. Och hon är inte ensam.

Som vuxen har man ett annat förhållningssätt till livet. Erfarenheten gör det lättare att fatta rätt beslut. Som ung vill man kunna förlita sig på de vuxna. De som ska vara trygga och säkra.
Jag skäms!
Vad har dom för det? Vi pissar på den tilliten genom att låta allt fortgå.
Idag blir det allt vanligare att sätta unga på subitexbehandling. Dom får inpräntat att det är ngt bra. Ngt ok som ska hjälpa dom att leva utan drogsug..
I min värld är det ett legitimt sätt att fortsätta knarka.
Observera nu att jag dömmer ingen. Det finns vissa, äldre, narkomaner som behöver medicinsk vård för att överhuvudtaget fungera. MEN VA FAN! Hon är bara 18.. Ett barn.. Är hon inte värd mer än så??
Tycker det är skrämmande hur det resoneras. Varför frågar ingen längre VARFÖR hon knarkar? Varför hon behöver droger för att orka leva? Vad som hänt?
För att ingen orkar! Ingen bryr sig om dom här barnen så länge dom inte ingår i den egna familjen.
SKIT PÅ ER JÄVLA FEGISAR! Våga se verkligheten och slåss för att VÅRA ungdomar ska få chansen att växa upp drogfritt!
Barnen har vi gemensamt. Ditt barn är lika mycket värd som mitt!
Så nästa gång du ser på ett barn/ungdom att dom mår dåligt så VÅGA fråga.. VÅGA finnas där.
Ditt stöd kan göra skillnaden för ett helt liv.
Har du råd att blunda för det??

//M

Det lilla monstret har blivit tamt igen..

Så arg för några timmar sedan och så mjuk och go och glad nu. Tänk vad lite sömn kan göra!

Mormor är full och huset stinker!!

Där har vi resultatet av årets ända surströmingsskiva. Fy fasen vilket påfund. Jag hatar surströmming.
Och jag förstår att folk måste supa sig full för att svälja skiten. RUTTEN FISK?? Seriöst..Vem kom på det?? Jag bara undrar..
Men mormor och Roger har ätit och snappsat medan jag vädrat och undvikit köket. Måtte det sluta stinka tills imorgon..suck..
Jaja...Helt ärligt så tror jag min sambo fått för sig att detta ingår i ngn form av ritual för att bli en äkta norrlänning.. Äta surströmming alltså.. Och han gjorde det med den äran även om jag är ganska övertygad om att han tyckte det var skitäckligt med tanke på att han sköljde ner varenda tugga med en halv burk öl och däremellan så snappsade dom på rätt bra. haha
Roger som klagat på magen hela dagen idag och ska upp och jobba imorgon. Skulle inte tro att magen mår bättre på rutten fisk..ler..

Hur som helst så är jag glad att jag inte dricker. Människor blir bra fåniga när hjärnan kopplas ur och spritruset tar över käften.
Roger till mormor:
Elsie, du behöver en karl.
Mormor:
ALDRIG i livet.
Roger:
Jo, satsa på Gunno tvärs över gatan
Mormor:
HAN?? Är du galen? Han kan ju knappt gå. Då blir det ju inge rajtantajtan..

Ungfär där slutar jag att lyssna. skratt.. Den disskusionen får de ha i lugn och ro..Jag gillar min mormor precis som hon är i allafall, med eller utan karl. Hon är skit kul och får mig att skratta så jag kan vika mig dubbel.
Körde hem henne runt 22 så vi har haft en helkväll.
Nu ska jag kolla lite på tv.. Roger är utslagen i den andra soffan så jag tror vi sover här i natt..
Man ska ju som bekant inte väcka den björn som sover...

Kramis // M

Den snurrigaste tiden i mitt liv..

..var när jag var nybliven singel och gav mig ut på köttmarknaden på internet. JISSES vilken självförtroendekick. Galet roligt och beroendeframkallande. Till en början.
Som med allt annat så ramlar ju verkligheten in efter en viss tid och den var smutsig. Smutsig, falsk och fylld av lögner med påhittade alias. Fast då var jag redan inne i "The game" och trodde nog helt seriöst att jag kunde spela spelet efter spelets regler. ELLER HUR?? hahaha... Lilla naiva jag som tror på allt en människa säger. Ja jag säger då det..
Bland alla blånitar så fanns det en finne som var galen i bastu (som helst skulle vara uppe i 80g eller mer) och som gillade björkris. Say no more..Ska bespara er alla knäppa detaljer..*L*..
Vi har mannen som avskydde sitt ursprung och sitt ex (som för övrigt kontaktade mig med en varning som hette duga, tack Helena.) och mannen som levde i ett olyckligt äktenskap men skulle skiljas. ( Klart som fasen att man skulle ramla i en så klassisk fälla.) and so on.
Nu är det ju så att jag var ingalunda den klokaste under denna period. Tvärtom så var jag helgalen utan några som helst spärrar men hela tiden övertygad om att jag skulle möta den stora och sanna kärleken. För övrigt var jag utsvulten på uppmärksamhet och MY GOD det får man obegränsat av.
Som sagt, det är en galen värld man lever i och idag skulle jag aldrig vara lika oförsiktig med mig själv. Fattar inte hur jag tänkte. Om jag ens tänkte. Tveksamt! Hmm

MEN allt var inte bara skit! Jag träffade några underbara människor oxå som jag än idag har lite kontakt med. Sam, duktig och driftig kille med en enorm kärlek och engagemang för sina barn. Poppe, galen men underbart rolig kille och ngn jag räknar som vän idag och sist men inte minst Kristina..
Underbara,fantastiska,vackra,kloka Kristina.(Läser du det här så älskar jag dig på avstånd, bara så att du vet.) Hade jag inte träffat Roger hade jag konverterat och friat till henne..*L*

Var det värt det? Absolut. Visst gick jag på några nitar men men. det gör man ju lite nu och då i livet.
Men min sambo, Roger, träffade jag inte på internet..Fast nästan..skratt..
Jag hade en dejt med hans kompis och när vi skulle träffas var Roger med. Resten är historia och tack gud för det mötet. Jag är fullkomligt galen i min sambo. Du gör mig trygg och lycklig älskling . ( Fast du kan vara en riktig tjurskalle. )

Men är det nu ngn som läser detta och funderar på att nätdejta så vill jag bara ge ett råd. Sök sanningen redan från början för den är högvaluta på ALLA dejtingsidor.Klart som fan att det finns bra och ärliga människor men man får vara beredd att sålla för att hitta guldkornen bland all gråsten.

Kramis//M

Jag är för gammal för sån här skit!

Min dotter Jhenny lurade mig rätt in i "framtiden" idag.. Jisses säger jag bara. Bestämde mig för att sola solarium innan jobbet. Skönt och avslappnande i vanliga fall men inte idag. Min älskade dotter Jhenny presenterade nämligen ngt nymodigt som jag aldrig sett förr. Istället för att ligga och sola skulle man stå upp i ett cylinderformat rör i 14 min. Ska visst ge mesta möjliga bränna på minsta möjliga tid.. Redan där skulle jag ha anat oråd.. (Brukar sällan gå vägen de ggr jag försöker gena för att spara tid.. suck!)

Så här ser alltså vidundret ut!

Två minuter in i soltiden börjar jag förstå att jag begått ett misstag. Dessa solarium är INTE gjorda för kvinnor i sina bästa år med slappa tuttar och bilringar. På en yta mindre än en halvmeter skulle jag alltså försöka hålla mig fast i en stång uppe vid taket ( Inte ens då står mina tuttar ut från bröstkorgen. OBS. Inget gnäll endast renodlat fakta.), bresa på benen för att det skulle ta jämt överallt och undvika att svimma av den värsta hetta jag någonsin känt!
Shit!! Jag är för gammal.. Fixar inte såna här nymodigheter. Jag som ville sola och bara slappna av i värmen hade istället landat mitt uppi ett atletiskt motionspass.För jag kan lova att det är tufft att hissa tuttar varannan gång och luta sig baklänges så att magen inte skymmer en del av benen, fläkta med handen över tuttarna som höll på att brinna upp etc etc..
Nää. Aldrig mer..
Inser att jag börjar närma mig pensionsålder när min spontana åsikt får bli att "DET VAR BÄTTRE FÖRR!!" .. Bara att inse.. Dessa solarium lämpar sig bäst för 17 åringar som ännu aldrig ammat ett barn, har tvättbräda på magen och inget extrahäng i övrigt på kroppen.
Imorgon återgår jag till det gamla vanliga hederliga solariumet i rummet brevid. Och där ska jag sova och njuta av min stund i värmen.

//M

Rogers moster är en märklig filur!

Bara för att ni inte ska missuppfatta mig ska jag börja med att säga att även jag är djurvän. Jag ÄLSKAR djur. MEN spindlar,mygg och knott är inte djur! Ledsen att ta er ur illusionen men det är faktist så.
Personligen så tror jag att när Gud skapade människan och så vidare så påbörjade han tillverkningen av ett kranskärl, eller ngt liknande, insåg att konstruktionen var bristfällig och slängde den åt sidan. När han sedan "blåste" liv i människan råkade han blåsa lite på sidan om och VIPS blev kranskärlet levande, det vi sedemera kallar spindlar. Vad tror ni om den teorin? Inte helt frisk kanske men men. Så ligger det till i allafall..
Jaja, det var en avstickare. Nu till saken.
Rogers moster anser att ALLT "levande" ska skyddas.. Hon äter inte kyckling, för HUJEDAMIG dom är ju så söta.. Kött går inte an, kossor och annat som är så gulliga. Fisk och skaldjur är icke sa nicke ( Men hon är en jävel på att skala kräftor.)Grisar ska vi inte tala om.. Och så vidare..
Nu är det så att världen är inte större än att hon blev förälskad i min kusin och han i henne. Nyförlovade så anlände dom till kalla Norrland för att bo i stugan och jag bara njöt! Vadslagningen var i full gång över hur länge det skulle ta innan hon slog ihjäl en mygga..haha.. Nu skulle hon få! ( Hon vägrar nämligen att slå ihjäl ngt "levande")
TROR NI HON GJORDE DET?? NÄÄ..
Galna kärring.. Hon PUTTAR dom åt sidan, ser nästan ut som om hon klappar dem på ryggen tokfian. Sen mumlar hon ngt om att dom ska flyga iväg och suga på ngn annan. SPOOKY! Jag tror hon är galen jag..Faktist så tror jag det.. Man kan nämligen inte vara i stugan utan att döda myggor, det handlar mer om att överleva själv. Dom mot dig, kan man säga. Och som den blodtörstiga jävel jag är så kör jag överkurs i dödandet med hjälp av ett elektriskt racket som friterar dom små krypen på en sekund. Dåligt samvete?? Skulle inte tro det..
Och spindlar ska vi inte prata om.. Dom "föser" hon ner i handen. I HANDEN???..För att bära iväg dem till ngn skyddad zon där dom kan fortsätta spinna äcklig spindelväv och krypa omkring och förpesta tillvaron för en annan. Ja se där ja.. Och en sån ska man ha i släkten? Hmm... Fast det är klart.. Vore det inte för hennes mygg och spindel kärlek så är hon helt ok. Världens största hjärta och världens goaste "moster" till våra barn så ok då..Hon får väl fortsätta med dom här dumheterna så länge det inte går igen i våra barn. Dom ska nämligen uppfostras i den andan att slå ihjäl dom. Annars vet man ju hur det kommer sluta..
Noelle:
Titta mamma vilken fin spindel, kan vi bygga en kojja till den?
Jag:
Skulle inte tro det. Ut med skiten eller spola ner den.
Noelle:
(Gråter) Mamma är dum. Hon dödar djur...Jag vill åka till moster Carina..(Mer gråt)
Och där går faktist gränsen!
Mina barn ska tycka att jag är världens bästa mamma..skratt.. Mitt ego kräver det!
Så lösningen får bli att säga att Carina är lite galen. Det hon gör är inte riktigt friskt, men att hon inte kan rå för det..haha..Bara att låta henne hållas så att hon inte flippar ur totalt.

Som ni kan se själva har jag ägnat en hel del tankeverksamhet åt detta problem men som synes så finns det ju en lösning. Fast det bästa hade ju varit om man lyckats omvända henne istället. Tänk er vilken dröm. En spindelmördare som bara greppar dom och dödar dom på en sekund. För mig tar det minst fem minuter innan jag skrikit klart, hittat ett mordvapen , för att slutligen hitta ngt att bära ut liket på.
Hmm..
Men djurvän är jag. Helt säkert!

Kram//M

På den här bilden såg hon ju nästan farlig ut..skratt..Den lilla mesproppen..haha

Färdigdravlat! Nu jävlar kör vi..

Har ett galet inspirationsryck så här på kvällskvisten. Har bestämt mig,igen, för att det får vara nog med offerkofta. ( Jag vill komma i den "lilla" svarta istället!)
Har fått ny inspiration i samband med att jag letat resmål hela dagen. Vem vill ligga på beachen och riskera att mistas för en badboll?? Not me.
Jag vet... Jag bara klagar och gnäller MEN jag vet oxå att det bara är jag som kan råda bot! Så vi gör så här.. Jag slutar klaga! TUMMIS!! Istället så utmanar jag er..Så vad tror du?? Har du lite överflödsvikt som du vill ta tag i ? Vi kan väl peppa varandra?

Eftermiddagen tillbringades hos mamma i bästa LCHF anda.. Biff med lök och grönsaker, jordgubbar och grädde till efterrätt. Gott gott i gott gott! Ska jag vara ärlig har jag nog fixerat mig vid allt fett som ingår i denna diet och det står mig upp i halsen. Är så less på grädde och smör och ostar att jag kan dö! Hädanefter skall jag äta dieten enligt föreskriften men jag ska inte tvinga i mig en liter grädde om dagen. Ngn måtta får det vara med frossandet, oavsett om det är effektivt eller inte, så det så!

Nu sover mina änglar. Ska oxå krypa till kojs. I morgon jobbar jag natt, likaså på torsdag.
Det är tufft att kliva ut i arbetslivet efter två år som hemmafru...Så jag behöver all sömn jag kan få.
Natti natt mina goa vänner.
Kram//M

Ska ignorera mina rädslor..

och boka en resa, har jag just bestämt! Är flygrädd som fan men har bestämt mig för att glömma bort det..haha.. Man måste satsa för att vinna, sägs det ju! Vill uppleva sol och värme med min familj. Terapi och kärlek för fulla muggar! JAPP, så får det bli!
Såå...Vart ska vi åka? Ngt tips? Hmm... Barnvänligt men inte tråkigt, naturskönt men med mycket (Och billig) shopping? Inte så höga krav annat än att det ska vara All inklusive, för smidighetens skull..Och VARMT!! Det var ju själva attan om jag inte skulle kunna hitta ett ställe på jorden där sol garanterat är närvarande under dagtid!
Jag måste ha sol och värme för att tanka energi. så ni kan ju tänka er var orkesmätaren befinner sig nu. Just det! På minus! Jäkla skitsommar.. Trodde det skulle vända men icke.
Idag är det förvisso sol och ganska varmt men till min stora fasa insåg jag att det handlar om höstvärme, inte sommarvärme. Värmen har ett kyligt inslag som sakta men säkert introducerar kung vinter igen. Usch och fy..Den här sommaren har inte erbjudit många soltimmar alls. Jaja..Ingen mening att hänga läpp för det. Därav resan! Inget blir ju bättre av att man sitter hemma och bara gnäller. Dax att agera!

Kram //M

http://www.ving.se/

Kolla ni med så kanske vi ses i värmen ! :-)

Jag är en otacksam jävel..

..som sitter och önskar att jag bara ngn gång kunde få lite egentid. Min familj är det bästa, mest underbara som finns men hela kroppen skriker efter ett dygn eller två i total tystnad och ensamhet. SUCK!! Det var så länge sedan nu att jag knappt minns hur det känns.
Min ensamtid har blivit viktigare nu på senare år. Behöver den för att rannsaka och rensa hjärnan från tankespöken och oro. Och dom har jag ju som bekant gott om.
Får se framöver hur det går att lösa. Kanske kan ta en natt i stugan?
En spännande bok, stearinljus och sallad borde göra susen, tror ni inte? (Fast när det väl inträffar så kommer jag garanterat att sakna barnen så mycket att jag får svårt att sova. )

I helgen som var hade vi dop för Jonathan. De flesta på Rogers sida var med. Farmor,farfar,syskonbarn och moster Carina och Benny. Det blev ett riktigt familjedop, litet och intimt, till skillnad från Noelles då det vimlade av människor som jag inte ens bjudit. (Japp, ni läste rätt.)
Förutom dom från norrköping så var även min sida av släkten med.
Dopet blev jättefint!
För mig är det viktigt att döpa. Kanske för att jag har en tro. Tycker det känns fint när prästen säger att barnen tas emot med öppen famn. Eller hur?
Å andra sidan har jag full respekt för att fler och fler avstår från att döpa sina barn. Svenska kyrkan har ju inte direkt gjort bra ifrån sig nu på slutet med alla skandaler och annat.
Men som sagt, det är inte därför jag döper.
Min tro på ngt större än mig själv har förstärkts och utvecklats under de senare åren. För mig känns det inte konstigt alls att förlita mig till att det finns ngn som har en tanke med mitt liv och vad det ska innehålla. Tvärtom kan jag tycka att just den tanken skänker tröst emellanåt när det är tufft att hålla sig flytande.

Prinsessan

Min älskade lill prins.

Är dom inte det finaste som finns mina små? Jag är så stolt över mina tre barn att risken finns att jag tjatar ihjäl er med superlativ för hur underbara de är. Helt fantastiskt att jag burit dom inom mig, fött dom och nu får möjligheten att se dom växa upp. UNDERBART!
På dopet var dom så himla fina. Tråkigt bara att Jhenny var tvungen att ställa in. Hon mådde inget bra. Nathalie fick ta sången ensam men det gjorde hon med den äran. Inte ett öga var torrt när hon var klar.
Gogumman min, fint med en extra dotter som förgyller tillvaron.

Kan man bli mycket sötare?

Jonathan i sin dopdress.

Ska se till att ni får fler bilder men nu måsta jag ta hand om fröken gaphals! Tror min dotter går en strålande framtid till mötes som en ny operadiva...SUCK!!

//M