Till Jhenny

Nu kommer du att undra om mamma blivit knäpp, skriva ett brev i bloggen som hela världen kan läsa..ler..Men det var ju just det, jag ville visa världen hur oerhört mycket du betyder för mig. Vi kommer att ha våra "egna" brev du och jag men det här valde jag att dela..
När jag blev gravid med dig var jag 19år.. Och mitt liv var fullt av kaos men ändå var du så välkommen. Jag älskade dig från den stunden jag fick reda på att du växte därinne i magen och jag visste att du var en liten flicka i hjärtat.. Det fanns ett visst motstånd från omgivningen, mycket just på grund av det jag nyss skrev. Jag var ung och inte speciellt mogen och ansvarstagande.Att ta hand om ett litet barn kräver ju att man är beredd att växa upp och det fanns en och annan tvivlare på att jag var redo för mammarollen...skratt..(På goda grunder så inget ont om dom.)
Men så kom då dagen, du föddes. (Redan då var du en självständig, tjurig liten gumma som skulle bestämma allt själv så vi var inte alls säkra på att du verkligen skulle hitta ut. Du hade lurat oss ett par ggr innan..ler.)
Du föddes under midsommarhelgen,åska och regn när vi åkte in...Solsken då jag höll dig i mina armar första ggn tolv timmar senare.
Du var så fin.. Man kunde inte ens se att du precis gått igenom en förlossning.Inte ett märke hade du.Små pliriga knallblå ögon som studerade omgivningen med stort intresse. Kommer ihåg att vi fick många kommentarer om hur vaken och pigg du var.. Stor var du oxå, 4190g..Du kunde inte ha BB utlåningskläder så du fick ha dina egna.. Mitt bland alla rumpor som var stämplade "Tillhör landstinget" stack din upp iklädd små rosa blommor...skratt..Helt ok för mig,du var ju min..Inte landstingets..ler

Du var tidig i allt..
När du var nio månader gick du och pratade hur mycket som helst..Du älskade Astrid Lindgren och kunde sitta still och titta på film i timmar. Ett år gammal bet du pappa i kinden och när han knippsade dig på munnen och sa FY svarade du klockrent med darrande underläpp: Nu var du modig va, slåss kan väl vem som helst.. (Kommer inte ihåg vilken film du tagit det ifrån men tror det var Madicken.) Din pappa blev helt ställd..skratt..

Ja herrejisses...Skulle kunna skriva hur mycket som helst. Har så många minnen från alla dina upptåg som jag bär med mig i hjärtat varje dag..
En gång skrämde du skiten ur mig. Du rymde hemifrån och vi var många som var ute och letade, hann till och med ringa polisen innan du kom till rätta. Du var bara fyra och ett halvt år och hade gått till affären, en sträcka på ca en och en halv km. Väl där hade du kommit på att du inte orkade gå hem så du "liftade" med en främmande man. Som tur var så var han snäll och körde dig direkt hem men OJ så rädd jag var..Den natten sov jag inte alls..Låg bara och tänkte på allt hemskt som skulle kunnat hända. Så liten men ändå så försikommen.. Dagen därpå installerade din pappa ett säkerhetslås och det var slutet på dina rymningar...Som liten vill säga..hmm...

Du hade en vilja av stål när du började skolan och något du hatade var trosor och strumpor..skratt..Ett riktigt naturbarn...
Tror halva min inkomst gick till underkläder och strumpor. Jag packade ner dom men på eftermiddagen var de spårlöst borta. ( Både de du haft på dig och de jag skickat med.) Fröknarna trodde nog att jag ljög eftersom det aldrig fanns tillgängligt när dom bad dig sätta på dig men men..Snart skulle det visa sig vart dom tog vägen.. En dag var det tvärstopp i toan och där satt dagsransonen som en propp.. Himmel så arg jag var och du bara muttrade att jag fick skylla mig själv som tvingade dig..Man fick faktist inte tvinga barn till något. Det hade du lärt dig.

Jag och din pappa separerade när du var sex och du började pendelbo. Vissa helger var du hos pappa men mest hos mig.Att du har världens bästa pappa behöver ju inte jag skriva här för det vet jag att du tycker själv med men än gång fick han faktist nog..
Hmm just det... Du vet vad jag menar va??.. Hästen du stal och gömde i garaget...hahahaha..Tokfia..Alla djur som du av någon anledning trott farit illa ska du rädda..Hästen hade du fått för dig att han inte fick mat nog av bonden..Efter den var det dansmöss,grodyngel,fåglar,kaniner,hamstrar och hundar..suck..

När du var tolv började våra sorgeår Tänker inte skriva så mycket om det här, du vet vad det handlar om ändå.
Gud vad jag önskar att jag kunnat skydda dig mot allt ont..Att se dig så förtvivlad tog knäcken på mig.Glömmer aldrig de nätter jag bara satt hos dig när du drömde och var ledsen.. Så mycket smärta i oss båda som var tvungen att komma ut på ett eller annat sätt. Själv levde jag på tabletter och ångestdämpande och du var tvungen att bli den vuxna alltför fort. Där du behövde stödet svek jag och det är jag så oändligt ledsen för.
Mitt älskade barn. Du som betydde mest av allt.
Jag kan inte göra den tiden ogjort även om jag önskade men jag kan säga att jag kommer att göra allt i min makt, en dag i taget, för att stötta dig och finnas för dig närhelst du behöver hädanefter.

Idag är du snart vuxen. 18 år har gått och jag älskar dig mer än någonsin!
Du har trots allt som hänt blivit en stark och självständig ung kvinna som jag är så stolt över. Så fin..Visst kommer vi att dela fler motgångar. Det ingår i livet. MEN jag känner allt hopp i världen om att vi löser det tillsammans.För övrigt löser du det mesta själv nu för tiden och skulle nog föredra att jag inte la mig i så mycket..skratt..Hmm, vi får se..Jag kanske blir tvungen att lugna ner mig lite...ler

Jag älskar dig gumman. Min förstfödda fantastiska dotter som hela tiden överaskar och utmanar mig..Som slår mig med häpnad och gör mig stolt om vart annat. Du är helt enkelt underbar.

Kram mamma