Dada yo le ko tata si... Så där låter det och så pekar hon på ngn obestämbar punkt i fjärran. Och omgivningen klappar händerna och låter som att ett mirakel just har skett framför deras ögon och jag... jag bara nickar och ler men fattar ingenting.
Fast jag har ju förstått att de allra flesta mammor och pappor sitter på ngt magiskt lexikon som tillåter dem att komma in i babyvärlden och fatta precis allting. Detta gäller dock inte mig! Jag fattar NADA! Gulligt, javisst! En massa hummel mummel och dada och hit och dit men sen är det stopp.
Stod och lyssnade på en mamma inne på Ica Maxi häromdagen och blev grymt imponerad. Mor och dotter (?) hade en intensiv dialog vid hyllan för hygienartiklar och innan dom avvek var de rörande överens om att dom inte skulle handla bindor just idag..Bindor?? Själv skulle jag ha förstått dialogen bättre om den utspelat sig vid godishyllan men icke.. Bindor och tamponger..Jaja...(Babyn var väl ca ett år.)
Ungefär så här:
Ta di ro le ka no si?? (Baby pekar och viftar mot hyllan.)
Nej lilla gumman. Mamma har bindor, det kan vi köpa nästa gång.
Dadada di ro la.. (Gurgel..skratt..mer gurgel och så lite pekande)
Näää sa mamma...(Fnitter) Inte idag..Idag ska vi handla mat. ( Med en lång betoning på M i mat.)
Nu är det så här.
OM jag skulle komma på att jag ville föra en dialog med min dotter inne på Ica skulle jag placera mig vid leksakerna. Där skulle hennes pekande och gurglande åtminstone utgöra en viss del som jag kan förstå. Och jag kanske skulle kunna tro/inbilla mig att hon pratade om ngt intressant där i hyllan.
Men att snacka bindor med min ettåring känns typ ...hmm...tolv år för tidigt. Och anledningen till att jag hakar upp mig på just detta är att det är flera små överpedagogiska föräldrar som retar gallfeber på mig.
Känner ni igen det här?..
Förälder:Vad vill du ha för frukt Laban??
Barn: Äpple
F:Näää..Inte äpple..Ngt annat..
F: Vad ska vi äta för mat idag?
B: Pannkaka
F: Nää..Inte pannkaka...Ngt annat..
And so on..
Varför i helvete ska man fråga barnen när man ändå inte tänkt sig att lyssna?? Då måste det vara bättre att bara säga att idag ska vi äta makaroner och köpa apelsiner.. Eller?? Är jag helt fel ute nu??
Har pratat med min vän Vickan om detta flera ggr och hon som jobbar i affär får höra rätt mycket kul som utspelar sig mellan trötta föräldrar och barn när det ska handlas..
Men men..Alla är vi olika.. Och som ni vet så är jag lite knäpp så jag kan tänka lite konstigt emellanåt..
Men helt seriöst.
Om Noelle skulle peka på ett annat barn och do da di ra prata och se arg ut. HUR ska jag då kunna förutsätta att hon är arg för att det andra barnet har ex en docka som hon vill ha?? När jag inte begriper ett dyft av vad hon menar??
Tänk OM hon bara är på ett pissigt humör och säger att DU din jäkel vill jag slå i skallen med din fula docka!!
Ska jag då bara stå där och gurgla med och säga att Nää älskling, inte idag.. Det gör vi nästa vecka!!
Verkar farligt.. Och inte så pedagogiskt.. Men jag kan ju ha fel..
Hmm... Jag måste sova.. Den här förkylningen får mig att tänka i de mest märkliga banor..suck..
//M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar