Hur är det möjligt???.

Just nu så fattar jag ingenting. Vet ju att det jag går igenom just nu har kvinnor gått igenom i årtusenden före mig men va FAN???
För en timme sedan hade jag en fullständigt galen miniatyrmänniska som stirrade på mig med så vildsint blick att jag för ett ögonblick undrade om min käre lille son blivit besatt av djävulen!. Aldrig har jag sett han så arg och aldrig har jag blivit så fullständigt... jag vet inte... rådlös..Kan man säga så??
Varför? Inte fan vet jag.. Han sov...Han vaknade...PANG!!! Helt vansinnig över ngn inbillad oförätt! (Nej han hade inte ont ngnstans..Jag lovar att jag ser skillnaden. Han var PISST! med stora bokstäver).
Och nu sitter jag här och skäms.. Vad är jag för mamma igentligen?? Man kan ju undra.. Så mycket ilska i ngn som bara är 65cm lång och 8 kg tung och jag fixar det inte.. ( Jaga inte upp er nu, det är klart att jag tar hand om min son.. Menar bara att jag inte fixar att knäcka anledningen till hans ilska.) Jag försökte trösta, varvid de små knytnävarna bankade i hundraåttio mot mitt bröst. Jag försökte mig på några danssteg men då blev det ju helt hysteriskt och nu menar jag inte hysteriskt roligt.. Jag försökte pussa han för att han skulle känna kärlek men är så här i efterhand glad för att han ännu inte fått så mycket tänder för jag lovar att han högg efter mig!!.Vad jag än försökte så blev det fel...och värre...
Tillslut gav jag bara upp. La ner han i vagnen och utmanade ilskan med vildsinta dragningar över tröskeln tills han somnade.. Och där skulle ju historien ha kunnat sluta om det inte vore för att jag känner mig som en skit!
Där ligger han... Min lilla prins.. Min baby.. Och hulkar och snörvlar i sömnen. Ni vet så där övergivet.. Ryckiga inandningar och suckande och ledsna utandningar.. Just nu vill jag bara väcka upp han och hålla han nära och säga att jag älskar han...(DET kommer dock inte att hända.. Aldrig i livet!! Jag är ingen fullständig idiot!! Vill inte att historien upprepar sig!) Men man undrar ju..Va fan vad det som hände?? När man är i Jonathans ålder ska man inte behöva bli arg för värre saker än att vällingen är lite sen och möjligtvis feltempererad.. Hans ilska ikväll påminde mer om min...herrejesus...men faktum är att den påminde om mitt pms humör. Blixtrande och totalt utan förankring i ngt konkret! Hmm... jag fattar ju att han inte har pms men tänk om han ärvt just den delen som styr mitt humör?. (Shit oxå... I`m in trouble.. Big time!)
Suck!
Vet ni vad? Det här är skitlöjligt... Och faktist hela anledningen till att jag bloggar om det.. Man kan skämta och man kan vara raljerande (stavas det så??) men i ärlighetens namn så var jag maktlös. Totalt.. Och jag vill inte vara maktlös när det kommer till mina barn. Då vill jag ha kontroll.. Så då förstår ni ju att det inte bådar gott om lilleman, 6mån, har total kontroll?? Man kan säga att han intog chefspositionen i hushållet..
Ja jag säger då det.. Redan så bestämd...Vad ska det bli av det tro? Och prinsessan? Ja hon är inget bättre... Hon bara bestämmer med lite mer finess.. Lindar oss runt lillfingret tills hon får som hon vill..
Mmm... Skrev jag ngt om trouble där uppe? Skulle tro det...Definitivt!
Jaja...
Jonathan vaknade för övrigt igen för en liten stund sedan och då var det ett helt annat läge. Prins glädje och lycka log mot mig och allt var glömt.. Åtminstone från hans sida...
Själv sitter jag och mobiliserar ett försvar, utarbetar en plan. Nästa gång ska jag vara förberedd!.. Hmm.. Undra om det är för tidigt att dra in barnpsyk??? ( Jag skojar...Det fattar ni väl??)

Jaja igen.. jaja jaja jaja..
Bara 17,5 år kvar tills han bestämmer själv.. Inga problem.. Det fixar jag.. Absolut!! ... Undrar om han vill ha en bilbana tro?? Inte för att han bestämmer...Absolut inte!

//M