Tid? Vad är det??

Livet förändras med två små. Det behöver man ju inte vara ett geni för att lista ut. Men att det skulle förändras så här drastiskt anade jag aldrig. Jag måste planera dygnets alla minuter för att få det att gå ihop. Seriöst! Är det konstigt att jag tycker att det är semester att jobba?? Näää..Det är det icke.
På jobbet gör jag det jag ska. OCH får tid till att ta det lugnt oxå. Det finns inte här hemma...
Från uppstigning på morgonen är det full rulle. Ibland hinner jag, som nu, sitta vid datorn ngn minut men inte ofta alls. Om jag klagar? Nope! Det gör jag inte. Skulle aldrig vilja byta med ngn annan. Mina små är mina mirakel (Min stora oxå) och jag älskar livet jag lever idag. Det enda jag inte gillar är min egen brist på diciplin. Jag MÅSTE bli bättre på att planera. Hur nu det ska gå till.

Min almanacka är fullklottrad. Den är min bibel. Skulle den försvinna skulle min tillvaro rasa samman, bokstavligen. Men det jag ser när jag kollar igenom den är att jag tar på mig för mycket. Mina lediga dagar är aldrig lediga längre. Förutom barnen så ska jag åka till far. Se till att han får handlat och städat och tvättat. Jag måste på HC minst en gång i veckan, antingen för mät och väg av ngt av barnen eller i ngt eget ärende. Jag ska hinna storhandla och förutom det så ska jag hinna tvätta och städa härhemma. Ni förstår ju att det skiter sig.. Hmm...Men hur ska jag lösa det??.. Allt måste göras så det är ingen mening att klaga.
Har kommit fram till att jag måste strukturera upp tillvaron totalt. Bättre att ha häcken full två dagar och få det mesta uträttat än att vimsa runt vareviga dag och glömma bort det mesta. Håller ni inte med?
Det är hur som helst inte i lösningen problemet sitter. Den är i mina ögon ganska logisk. Problemet sitter i genomförandet. Ska detta lyckas måste jag lära mig att säga nej och sätta stopp och det är jag värdelös på.

Har kommit fram till att jag ska be om hjälp! Så jag frågar er...Hur ska jag tänka? Hur ska jag göra? Ge mig förslag.. Please... Jag behöver verkligen en hjälpande hand. För jag går på knäna redan nu.
Man vill ju ha livskvalité oxå.

Kram//M