Ni som känner mig vet att jag HATAR mörker.. Men äntligen så vänder det och går mot ljusare tider.. Solen sken häromdagen och DET mina kära kan göra mig stinn av lyckoendorfiner!! Jag älskar sol och värme.. Och livet ...och barnen... och gubben...och vännerna...hahaha
Jaja...Jag är icke dyr i drift. Ge mig en sol och jag blir en själv.. Underbart..
Har en utmaning på g tillsammans med en vän..Tio olika ämnen att avhandla i bloggen..Hmm.. Visste inte att det skulle vara så krångligt att skriva på beställning.. Helt tom i luvan.
Ett ämne handlar om det absolut mest pinsamma jag någonsin gjort.. Det jag inte vill berätta, nästan inte ens erkänna för mig själv..
HALLÅ???? Be mig att skriva om ngt sådant och jag får skriva en bok!! Hela mitt liv är pinsamt...hahaha..Jag är helt enkelt en mästare på att göra bort mig..
Men jag tänkte att jag gör en typ topp tio... Så kanske jag kan ringa in det som varit värst.. Kanske...
10. När Jhenny föddes kom hon med navelsträngen runt halsen och barnmorskan var tvungen att trycka tillbaka hon en bit för att lätta på trycket och förhindra syrebrist.. Denna heroiska insats resulterade i att jag försökte strypa hon.. Held vild och galen.. Skrek som en besatt och undrade om hon hade extrabetalt för att trycka dom ut och in...Ut och in... Robert fick bända loss mig och hon hade fina märken runt halsen när hon senare kom med den obligatoriska fikabrickan.. Lite pinsamt var det allt...
9. Ni vet vad som händer när man rakar sina intimare delar?? Just precis.. Det kliar som SATAN när det växer ut.. Klådan tar ingen som helst hänsyn till vart du befinner dig.. Den slår bara till... Och du bara måste.....skratt...
Försökte gömma mig lite snyggt inne på coop men det var ju människor precis överallt... PANIK.... Hittade ett litet hörn bakom alla jäkla brödhyllor och ÄNTLIGEN... Ner med näven och rasp och risp och kraffs och.....Heeeej....stod du där? ... Har aldrig fått en sån blick förr.. Full av avsky och avsmak stirrade pensionärsdamen på mig och såg ut som om hon ville ge mig spö.. Och av ngn anledning kände jag en sån vansinnig lust att förklara mig....hmm....Jag har inte flatlöss om du tror det!! Sen gick jag vidare med huvudet högt men inombords dog jag en smula... Hur i helvete kan man säga ngt sånt??? Och till en främling dessutom..Och inne på coop??...Hjälp mig dö...suck
8.Det här är väl igentligen ingen märkvärdig grej men när Jonathan föddes och min barnmorska för natten anlände så... Heeej....Du igen?....(FAN hon borde verkligen ha gått i pension vid det här laget.. JAG har ju för helsicke nästan gått i pension..)
Precis samma som när Jhenny föddes.. Och hon mindes mig MYCKET väl. Höll sig på behörigt avstånd hela förlossningen. Hade lika gärna kunnat föda hemma i min ensamhet..hahaha
Snacka om att vara långsint! Vad hände med glömma och förlåta??... Surkärring!!hahaha
7.Följde med Anna på gymmet. Vi skulle lära oss att träna med maskiner som använder tryckluft för att ställa motståndet. Instruktören var för tillfället upptagen men vi bestämde oss för att hålla oss till stationen bakom en annan kille. På så vis så kunde vi kolla hur han gjorde och bara härma efter.. Lysande sickan!!
Killen hade tränat rätt länge vilket hans kropp vittnade om.. (Min vittnade för övrigt om den totala motsatsen..) Tittade noga när han satte sig i maskinen som tränade lårens insidor och hade stenkoll när det var dax för mig... Trodde jag....
Benen uttänjda i fullständig split och jag kände bara smärta och panik??.. Va fan hände?? Inser att jag skriker rätt högt och killen som gått före kommer nu till undsättning. Inom ett par sekunder har han ändrat trycket och mina stackars lår får tacksamt mötas igen..-Ställde du inte in motståndet innan du satte dig?? undrar han... Och jag svarar att joo...Klart som fan att jag gjorde..-Ok...Så du brukar träna med 90 kg motstånd??...
VA FAN ska jag svara på det? -Ser det ut som om jag brukar träna överhuvudtaget Pucko??.. Sen kliver jag upp och går..Utan att se mig om...För att aldrig återvända till det gymmet igen..
6.Så har vi den ggn när jag skulle åka slalom i Åre med vänner.. Ljög friskt om mina eminenta kunskaper i backen och släpade flåsande omkring på min nyinköpta utrustning. När det väl var dax att ta olympialiften upp hade jag panik och stirrade blint ner i backen för att inte avslöja mig. Liften går så jävla fort och jag har räknat ut att jag har typ en hundradels sekund på mig att hinna fram och sätta mig samt dra ner skyddsstången mellan mig och Lotta.. När jag TROR att det är min tur stakar jag utav bara helvete för att hinna.. Hör Lotta i bakgrunden..Meeeen Monica vad gör... Resten blir kaos..
Slår nöjt ner rumpen i liften, glad över att jag hann och lyfter äntligen på blicken..
VA FAN??? Två förvirrade människor står framför mig och glor. För att slippa åka med en av dom i knäet sätter jag upp skidorna och sparkar dom åt sidan så att dom ramlar åt varsitt håll.. Liften är redan på G uppför backen och medan jag skriker förlåt i vild förtvivlan drar jag ner säkerhetsribban som lägger sig som en smäck MELLAN mina ben. Den ska alltså ligga mellan två personer..
Där sitter jag och dinglar med benen och kan höra mina vänner gapflabba ett par korgar bakom.. DÅ stannar liften.. Inser att jag nu har min chans att rätta till säkerhetsstången och knäpper försiktigt upp säkerhetsspärren samtidigt som jag hasar mig åt sidan. Allt går bra förutom att jag inte hinner fälla ner ned igen innan en röst ljuder i högtalarna så det dånar i hela backen.
-DU där uppe i röd jacka. Detta är ingen nödsituation. Du behöver ej klättra ner. Var vänlig stäng säkerhetsbommen..
Varenda jävel i hela backen stannade upp för att glo på idioten i röd jacka och mina vänner... Ja...Förmodligen skrattar dom än.
Själv har jag inte åkt slalom efter det.. Jo förresten...En gång...Och då hamnade jag i puckelpisten..Men det var en helt annan historia.
5.Jag har en jävla förmåga att memorera ansikten.. Ofta ofta känner jag igen människor innan jag placerat in dom i vilket sammanhang. Kommer alltså och går längs kyrkgatan och ser en man snett framför mig som jag bara VET att jag känner.. Vet dock inte vart jag träffat han men det brukar ge sig.. Sagt och gjort..
Glad i hågen stegar jag fram och utbrister alla möjliga hälsningsfraser på en gång.. Guuud vad kul och se dig.. Åh vad länge sen... Så duu är i stan??.. Efter varje fråga så svarar mannen artigt att joo, det var kul att ses.. Det måste vara väldigt längeeeee sedan... Och ja, han hade besökt sin bror ett par dagar men nu skulle han med tåget hem igen..
Vi pratar på och jag berättar om allt möjligt som jag kan se att han igentligen inte har tid att lyssna på men tillslut så går han efter ett artigt: Detta var kul.. Vi kanske ses snart igen?? Sköt om dig!
Själv är jag så storsint att jag bjuder han på en kram innan jag glatt knallar vidare längs gatan. Trevlig man det där? Men vad fan är det nu igen han heter? Och hur känner jag han? Tvärnitar när jag inser att det gör jag INTE!! Känner han alltså..
Mannen heter Rolf Lassgård och det närmaste jag varit han i verkliga livet var genom en tvbild då jag förälskade mig i hans rollkaraktär i Under solen..
Skit oxå.. Han blev nog livrädd fast han kanske är van vid idioter till fans??
Puuuh.. Det här inlägget blev långt.. Jag delar upp det.. Måste få ngt gjort oxå.. (SKRYT!!)
Ska laga stek och en massa annat gott till lilla familjen. Själv ska jag dra en shake och fundera på vad de fem värsta ggr kan vara.. Ingen konst dock att hitta minnen... Jag är väl helt enkelt en jävligt klantig och pinsam person.
Puss på er!
//M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar