Tacksam..

Ibland behövs det inte speciellt mycket.. Som häromdagen då jag kom hem från jobbet. Trött som fan efter en vaknatt och redo att stupa i säng. Kliver ur bilen hemma och kastar en blick neröver byn och ser det här..

Är det inte vackert?? Magiskt, om ni frågar mig..
Jag älskar soluppgångar. Har alltid gjort. De påminner mig om att livet alltid lever vidare även om jag har en tendens att landa i det förflutna emellanåt.Livet väntar inte så varje sekund jag slösar på att älta kan jag använda till ngt bättre.
Och så kommer man in. Kokar kaffe, greppar en överfull mugg och försöker smyga upp på övervåningen för att inte väcka de som ev sover och redan i trappen hör jag att det är kört..Skratt..
Två små underbara kvittrande stämmor som babblar galematias och en trött pappa som mumlar till svar.
FAN vad jag älskar min familj! INGET, absolut inget fyller mig med lycka och harmoni så mycket som dom.Underbara liv! Jag har så mycket att vara tacksam för.

Skitkass kvalité på bilden ovan men men. Kärleken från mor till son kan ni inte missa.. Mammas lillprins..

Och här har ni då prinsessan Noelle.. Mer vild än tam men ack så älskad.. Lillfia..Min hjärtetös.. Fast här får jag stå tillbaka för hon är alltigenom pappas tjej.

Själv har jag sovit halva dagen... Hemma ikväll men imorgon ska jag jobba en natt till.

Kram så länge// M