Jag är en otacksam jävel..

..som sitter och önskar att jag bara ngn gång kunde få lite egentid. Min familj är det bästa, mest underbara som finns men hela kroppen skriker efter ett dygn eller två i total tystnad och ensamhet. SUCK!! Det var så länge sedan nu att jag knappt minns hur det känns.
Min ensamtid har blivit viktigare nu på senare år. Behöver den för att rannsaka och rensa hjärnan från tankespöken och oro. Och dom har jag ju som bekant gott om.
Får se framöver hur det går att lösa. Kanske kan ta en natt i stugan?
En spännande bok, stearinljus och sallad borde göra susen, tror ni inte? (Fast när det väl inträffar så kommer jag garanterat att sakna barnen så mycket att jag får svårt att sova. )

I helgen som var hade vi dop för Jonathan. De flesta på Rogers sida var med. Farmor,farfar,syskonbarn och moster Carina och Benny. Det blev ett riktigt familjedop, litet och intimt, till skillnad från Noelles då det vimlade av människor som jag inte ens bjudit. (Japp, ni läste rätt.)
Förutom dom från norrköping så var även min sida av släkten med.
Dopet blev jättefint!
För mig är det viktigt att döpa. Kanske för att jag har en tro. Tycker det känns fint när prästen säger att barnen tas emot med öppen famn. Eller hur?
Å andra sidan har jag full respekt för att fler och fler avstår från att döpa sina barn. Svenska kyrkan har ju inte direkt gjort bra ifrån sig nu på slutet med alla skandaler och annat.
Men som sagt, det är inte därför jag döper.
Min tro på ngt större än mig själv har förstärkts och utvecklats under de senare åren. För mig känns det inte konstigt alls att förlita mig till att det finns ngn som har en tanke med mitt liv och vad det ska innehålla. Tvärtom kan jag tycka att just den tanken skänker tröst emellanåt när det är tufft att hålla sig flytande.

Prinsessan

Min älskade lill prins.

Är dom inte det finaste som finns mina små? Jag är så stolt över mina tre barn att risken finns att jag tjatar ihjäl er med superlativ för hur underbara de är. Helt fantastiskt att jag burit dom inom mig, fött dom och nu får möjligheten att se dom växa upp. UNDERBART!
På dopet var dom så himla fina. Tråkigt bara att Jhenny var tvungen att ställa in. Hon mådde inget bra. Nathalie fick ta sången ensam men det gjorde hon med den äran. Inte ett öga var torrt när hon var klar.
Gogumman min, fint med en extra dotter som förgyller tillvaron.

Kan man bli mycket sötare?

Jonathan i sin dopdress.

Ska se till att ni får fler bilder men nu måsta jag ta hand om fröken gaphals! Tror min dotter går en strålande framtid till mötes som en ny operadiva...SUCK!!

//M