Är verkligen kärlek det viktigaste??

Jamen det är klart det är? Eller??
Har suttit nu och funderat. Utmaningen lyder som rubrik med tillägget att kanske tillit är viktigare..
Jag känner så här..
Finns det tillit så älskar man på ett sannare sätt! Är ni med??..
Jag har älskat och förlorat längs vägen men det jag alltid saknat  är tillit. Ni vet den där speciella känslan av att kunna luta sig mot sin man och bara vara, trygg i förvissning om att det löser sig.. Kanske inte idag, eller ens imorgon .. Men ngn gång..Och med Roger har jag för första ggn hela paketet.
Jhenny frågade häromdagen om vi aldrig bråkade?
KLART SOM FAN!! Vi bråkar lite nu och då.. Om allt möjligt mellan himmel och jord. Ibland är det skitsaker, ibland lite mer allvar.. Men vet ni vad? Det är ok.. Helt ok. För jag är trygg i att jag älskar. Och jag är trygg i att vara älskad.
När jag och Roger träffades var olyckskorparna på g.. Herrejisses vad det kacklades..
Idag har vi bevisat dom fel, om och om igen..
Vi träffades i juli 08.. I augusti var vi gravida.. I mars 09 flyttade vi till vårt hus. I maj föddes vål älskade prinsessa Noelle.. Under juli mån förlovade vi oss.. I oktober var vi gravida igen..Mars föddes vår prins Jonathan..
Klart som fan att vi älskar varandra. Den här resan gör man inte annars..Och genom varje motgång har vi gått ur starkare. MEN vi hade aldrig klarat det om vi inte oxå delat tillit.
Jag litar på Roger i allt. Han är min man!
Och jag tror att den kärlek vi delar varar för alltid. Naivt?? Kanske... Men vi är båda så medvetna om vad vi har och vi är båda beredda att kämpa, även i motvind!
För mig är detta kärlek när den är som bäst.
Sårbar, absolut, men stark för att vi tror på OSS..

LOVE//
M