Min första kärlek..

Min första kärlek var den mest optimala kärlek som någonsin funnits. Han var mörk, snygg och lång och älskade mig över allt annat. Jag skröt och berättade om han för alla som ville lyssna och det mina kära var många det! Alla var nyfikna och ville träffa han. Vem var han? Vart kom han ifrån? Var hade vi träffats?
Tusen frågor men jag svarade på allihop efter bästa förmåga.
Fredrik hette han och mitt tonårshjärta slog volter varje gång han kom på tal..
Ni skulle ha sett min dagbok. Sida upp och sida ner med hjärtan och annat som visade hur betydelsefull han var.
Tyvärr så kunde vi väldigt sällan ses för han bodde en bit från stan men men.. Vad gjorde det? Vi pratade i telefon varje dag. Oj oj så förälskad jag var..
Det fanns dock ett problem med Fredrik och det problemet blev liksom större och större ju längre tiden gick.
Fredrik var ett hopkok av min fantasi från början till slut.... Någonstans mellan pärmarna på en gammal Barbara Cartland bok föddes han och byggde bo i hjärtat.
Hmm... Det var verkligen inte lätt att vara tonåring för mig!
Ville så förtvivlat gärna vara exakt som alla andra och mina vänner hade ju pojkvänner hela bunten. Klart som fasen att även jag måste ha en. Visste bara inte vart jag skulle hitta han??
Hittade han tillslut i bokhyllan där han stod och dammade helt i onödan så jag tog han. Och han var perfekt!

Ja jisses vilka minnen som kommer till mig nu. Jag kan nästan ta på den där känslan av osäkerhet som omgav hela mig!. Usch..
Nu ska ni inte missuppfatta ngt och tro att jag var ensam och övergiven i den bemärkelsen att jag inte hade vänner. Så var det inte! MEN jag var den där tjejen som alltid skulle krångla till det och allt som oftast så gjorde jag ngt knasigt längs med vägen.
Jaja..
Det hann bli några FÖRSTA kärlekar för mig innan jag fann rätt..
Trodde att killen längst bak i Susanne Alfegrens turnebuss var den första också.. Vilket han var...Ungefär lika länge som snabbisen varade..

//M