Den snurrigaste tiden i mitt liv..

..var när jag var nybliven singel och gav mig ut på köttmarknaden på internet. JISSES vilken självförtroendekick. Galet roligt och beroendeframkallande. Till en början.
Som med allt annat så ramlar ju verkligheten in efter en viss tid och den var smutsig. Smutsig, falsk och fylld av lögner med påhittade alias. Fast då var jag redan inne i "The game" och trodde nog helt seriöst att jag kunde spela spelet efter spelets regler. ELLER HUR?? hahaha... Lilla naiva jag som tror på allt en människa säger. Ja jag säger då det..
Bland alla blånitar så fanns det en finne som var galen i bastu (som helst skulle vara uppe i 80g eller mer) och som gillade björkris. Say no more..Ska bespara er alla knäppa detaljer..*L*..
Vi har mannen som avskydde sitt ursprung och sitt ex (som för övrigt kontaktade mig med en varning som hette duga, tack Helena.) och mannen som levde i ett olyckligt äktenskap men skulle skiljas. ( Klart som fasen att man skulle ramla i en så klassisk fälla.) and so on.
Nu är det ju så att jag var ingalunda den klokaste under denna period. Tvärtom så var jag helgalen utan några som helst spärrar men hela tiden övertygad om att jag skulle möta den stora och sanna kärleken. För övrigt var jag utsvulten på uppmärksamhet och MY GOD det får man obegränsat av.
Som sagt, det är en galen värld man lever i och idag skulle jag aldrig vara lika oförsiktig med mig själv. Fattar inte hur jag tänkte. Om jag ens tänkte. Tveksamt! Hmm

MEN allt var inte bara skit! Jag träffade några underbara människor oxå som jag än idag har lite kontakt med. Sam, duktig och driftig kille med en enorm kärlek och engagemang för sina barn. Poppe, galen men underbart rolig kille och ngn jag räknar som vän idag och sist men inte minst Kristina..
Underbara,fantastiska,vackra,kloka Kristina.(Läser du det här så älskar jag dig på avstånd, bara så att du vet.) Hade jag inte träffat Roger hade jag konverterat och friat till henne..*L*

Var det värt det? Absolut. Visst gick jag på några nitar men men. det gör man ju lite nu och då i livet.
Men min sambo, Roger, träffade jag inte på internet..Fast nästan..skratt..
Jag hade en dejt med hans kompis och när vi skulle träffas var Roger med. Resten är historia och tack gud för det mötet. Jag är fullkomligt galen i min sambo. Du gör mig trygg och lycklig älskling . ( Fast du kan vara en riktig tjurskalle. )

Men är det nu ngn som läser detta och funderar på att nätdejta så vill jag bara ge ett råd. Sök sanningen redan från början för den är högvaluta på ALLA dejtingsidor.Klart som fan att det finns bra och ärliga människor men man får vara beredd att sålla för att hitta guldkornen bland all gråsten.

Kramis//M